Aftonbladet – 10 april 1867, sida 2

Gatemuts.? Omöjligt att föra dig bakom ljuset. Du her rätt, min ebenholts-prins. Jag gick ut i morgse.? Utan mig?, yttrade Saturnus förebrående. Jag behöfver dig i afton. Bra.? ?Kläd på mig?, sade grefven och steg upp ur sängen. Saturnus lydde. Fem minuter derefter salt grefven, klädd i nattrock och tofflor, uti en ländstol vid hörnet af en utaf dessa götiska spislar, der hela ekar förtärdes på mindre än tjugofyra timmar. ter ett framsteg af vår civilisation. Man värmer sig nu ekonomiskt vid sina besparingsugnar, med små besparingsvedträd. Saturnus sköt fram en gueridon, ställde derpå brickan med tidningarne och brefven samt väntade. Medan husbonden hastigt öppnade sin post och genomögnade den såsom en vid etta morgonarbete van person, följde slafven— Saturnus, så kammartjenare han trodde sig, var ingenting annat för grefven — ängsligt de flyktiga uttrycken på husbondens ansigte. Hans tåliga och oafbrutna tystrad u:gjorde ett bevis på hans vördnad. Men vare sig tillgifvenhet eller fruktan, syntes det alldeles bestämdt att han på en vink af grefve Warrens skulle störtat sig i ett bråddjup eller i en brinnande ugn. Den svarte tjenaren tycktes böra härstamma från de fanatiska anhängarne af Den gamle på berget, dessa förfärliga verktyg för en vilja och en rättvisa, som voro ännu förfärligare. Sedan grefven läst alla sina bref, yttrade han utan att vända sig om: