Aftonbladet – 10 april 1867, sida 2

sönder sig i stycken för sin herre och hus: bonde, tvärtemot hvad man ser nu för tiden Den gamla tidens tjenastefolk dör ut! Den sednast artagne ibland dem var redan en gammal tjenare. Hvar och en visste till punkt och pricka hvad som hörde till hans tjenst. Personalen bestod, utom den redan nämnde hr Saturnus, af inalles fyrtiofem personer. Bland tjenstepersonalen räkna vi icke in tendenten, som genom sina egenskaper och sin exempellösa tillgifvenhet för grefve de Warrens, af denne betraktades såsom sitt alter ego. Med undantag af hr Saturnus, hofmästaren Peters Patt och de fyra schweizarne, bar allt hotellets folk blått livr med silfver. Saturnus hade nyss inträdt i grefve Warrens sängkammare, Han satte ifrån sig brickan med bref och tidningar på ett bord i närheten af sin husbondes säng, och beredde sis att draga upp gardinerna och öppna fönstren i rummet. Ar det du, Saturnus?? frågade grefyen. Ja, herre.? Ar det middag ?? Middag.? Redan! Nåväl!? sade grefven, sträckande sig och leende mot sin vilja vid tanken på att han knappt sofvit tre timmar; ?nåväll jeg börjar bli gammal, jag förmår icke vaka mera, min stackars Saturnus.? Negern svarade ingenting, men betraktade uppmärksamt de grofva skodon, som hans herre begagnat på morgonen. Hvad ser du på?? Stöflor.? Ja, jag gjorde ett slag i parken innan jag gick till sängs.? Nej. ?Huru? Nej??