Aftonbladet – 9 april 1867, sida 2

En gammal dam med hvitt hår, som en barmhertighetssyster kallade fru Dubreuil...7 Hr Lenoir lät en rörelse undfalla sig, som han dock genast undertryckte. Rosette märkte det och frågade: ?Känner ni henne?? ?Nej, fortfar.? La Pomme fortsatte sin berättelse sålunda: 4Fru Dubreuil hade under en välgörenhetspromenad — hon gjorde icke såsum Machur, utan representerade verkligen gudomligheten här på jorden — fått höra talas om vår sorgliga belägenhet. Försynen ledde hennes steg till oss vid slutet af hennes vandring. Det öfriga förstår ni lätt. Hon kom till oss just lagom för att rycka oss undan döden, och lät transportera 0ss till detta hus vid gatan Astorg. Omhuldade såsom hade vi varit hennes i barn, behöfde vi icke lång tid för att tillfriskna från vårt illamående, följden af vårt sjelfmordsförsök, samt från vär längtan efter döden. Tack vare hennes moderliga. omvårdnad sakna vi från denna dag ingenting, vi arbeta, det vill säga att Paques-Fleuries arbetar beständigt, och jag hjelper henne ofta. Säkert är att vi finna lifvet angenämt.? Hvaraf följer att ni vill hafva det annorlunda?? sade hr Lenoir skämtande till den unga flickan, Klandrar ni mig derför?? frågade la Pomme. Jag hvarken klandrar eller gifver råd. Jag gör endast mina anmärkningar, det är alltsammans?, svarade reseexpediten. 4Det kommer Rosette alltid att göra?, afbröt Paques-Fleuries, som säg att samtalet mellan systern och herr Lenoirbörjade antaga en bitter karakter. ?Men det skall jag sörja för, må hon gerna önska attkäcna sig