Aftonbladet – 9 april 1867, sida 2

Verldsutställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) den 4 April. I. Hvart skola vi vända oss? det är frågan. Man har rätt att råka i valet och qvalet, då man har hela verlden framför sig. Expositionslokalen upptar en yta af 450,000 qvadratalnar, och om man tar Seinestranden och dess annexer med i räkningen, så blir det inalles 660,000. Hvilken plats af denna oerhörda yta skola vi välja till utgångspunkt för våra upptäcktsresor? Medelpunkten är centralträdgården. Der är godt att vara, och der vilja vi bygga oss en hydda (i tankarne), dit vi kunna återända efter hvarje slutad expedition. Men r att icke gå på måfå, så måste vi göra upp ett system. Då men står i centralträdgården kan man tänkå sig de olika ländernas områden gå ut från medelpunkten och strållormigt vidga sig mot omkr tsen. Denna naturliga riktning vilja vi följa, ty den erbjuder de flesta fördelarne för dem, som vilja kasta en blick öfverallt, utan att behöfva tröttes af att under flere dagars vandring se blott samma slags föremål, hvilket blir fallet om man går tundtomkring i gallerierna. För att icke lärorika jemförelser må saknas, så lofvar er cicerone att på egen hand göra små specialstudier, innan han för er med sig på sina så att säga apr promenader. Centralträdgården är dea behagligaste platsen i hela expositionslokalen. Fyra ovala blomsterrabatter breda ut sina doftande skatter mellan sandgångarne och i midten af hvarje rabatt är en stor cistern, der vattenkonster spela och glittra i solen. På stora gången höja sig fyra kolossala marmorgrupper, och rundtomkring rabatterna stå en hel skara bronsstatyer mellan de späda träden, som nu börjat grönska. Trädgården omgifves af en markis med smakfulla draperier, bakom hvilka man kan finna skugga, när solens smekningar börja kännas för glödande. Ofvanför markisen höja sig ornamenterade taflor, hvilkas inskrifter visa hvilken afdelning man finner derinne. Andra taflor utvisa de sexton gator, som från trädgården löpa tvärs öfver gallerierna och mynna ut i parken. Der läsa vi ?Sverge och Norge?, och hvad är väl naturligare än att vi först vända våra steg dit. Men innan vi gå in så låt oss lemna patriotismen utanför, så att icke hjertat må förleda oss att se den svensk-norska afdelningen i en skönare dager än hvad den med rätta tillkommer. Under markisen stå Qvarnströms Martyrer och en byst af Gustaf Wasa, likaledes af vår utmärkte hädangångne landsman. Inne i tafvelgalleriet se vi byster afkonung Carl och drottning Lovisa, skolpterade i marmor af Molin. Dessa arbeten och en jagtgrupp af Söderman, representera de förenade rikenas skulptur. Med all aktning för de vackra konstverken, måste vi tillstå att de försvinna för en åskådare, som vandrat omkring bland de andra ländernas skulpturexpositioner. ellan runstenar, rustningar och gamla sadelmunderingar komma vi in i tafvelgalleriet. Fornsakerna äro ännu icke uppställda i sina skåp, hvarför vi denna gång lemna dem åsido, och fästa all uppmärksamhet på de arbeten, som våra målare och målarinnor ställt upp för att täfla med jordens andra artister. Den svensk-norska tafvelexpositionen intar en sktningsvärd ställning, ty om den