Aftonbladet – 8 april 1867, sida 3

Ingen öfverträffade August Myhrberg i medborgarens och krigarens dygder, och svårligen kunde någon täfla med honom i blygsamhet. Aldrig under sin lefnad ville han höra erkänslans uttryck — må åtminstone här denna gärd egnas honom, så svag den ock är i min mun. Och om, såsom några tro, man förmår från lifvets andra strand kasta en blick öfver till den, som vi ännu bebo, må detta ädla hjerta ej förtörnas öfver de känslor, som i sista afskedsstunden våra hjertan ej kunna återhålla. Hur ofullständiga än underrättelserna äro om denna så ädelt tillryggalagda lefnadsbana, tillhör dock August Myhrberg mensklighetens historia. Mången vår skall ännu väfva sin grönska öfver denna kära graf, innan det föredöme, han till oss testamenterat blir fullt uppskattadt och efterföljdt. Men en dag skall gry, då hela folk gå, såsom han, att knyta med hvarandra blodets band, att i farans ögonblick ställa sig vid hvarandras sida, och då skola våra sköna drömmar om allmän frihet och fred förvandlas till verklighet. Ara och tacksamhet åt den tappre hjelten, åt den ädle medborgaren, hvilkens föredöme öppnar detta tidehvarf af befrielse genom förbrödringen.? —QJi— 26