Aftonbladet – 8 april 1867, sida 3

le t I en oo maa oo VN MAR dan dess uppgift vore att förklara orsaken till den så mycket omtalade statsbristen och framställa bästa sättet att fylla denna brist. Man har i afseende på denna vigtiga fråga sökt så mycket som möjligt framhålla de fördelaktiga sidorna, men undvikit att betrakta skuggsidorna, Motivet till-detta förfaringssätt är den mycket naturliga önskan man hyser, att ej, genom att alltför mycket framställa saken i mörkt, framkalla en nedslagenhet hos allmänheten, som i närvarande ögonblick skulle vara högst menlig. Emellertid har det under riksdagens fortgång visat sig, att de föreställningar, man3vid början af riksdagen gjort sig öfver denna fråga, voro mycI ket oriktiga. K. M:t uppgaf i sin proposition om statsverkets tillstånd och behof, att statsbristen för nu ifrågavarande statsregleringsperiod belöpte sig till ungefär 2 millioner. Då denna K. M:ts proposition föredrogs i 1:a kammaren, upplystes emellertid af riksgäldsfullmäktiges ordförande, att redan för innevarande år för riksgäldskontoret förefinnes en brist på omkring 7 millioner, och att riksgäldsfullmäktige genom en und. skrifvelse till K. M:t inberättat detta förhållande. Härpå har emellertid finansministern svarat, att härmed är ingen fara, ty riksgäldskontoret har utestående fordringar till ett belopp, som vore mer än tillräckligt att betäcka denna brist. Granskar man riksgäldskontorets räkenskaper finner man visserligen dess fordringar uppgå till ett ganska stort belopp, men huru förbåller det sig väl i sjelfva verket med dessa fordringar? Jo största delen utgöres af lån som lemnats enskilda bolag till jernvägsbyggnader och dylika företag, af hvilka endast en ganska obetydlig procent inflyter för hvarje år. Så har man ej, enligt hvad bilagan litt. C. upplyser, att för år 1867 örat påräkna mer än ungefär en million och med denna enda million som dessutom var af riksdagens fullmäktige beräknad, då de ingingo med sin förut omtalade skrifvelse till KE. M:t, ville finansministern betäcka en brist på omkring 7 millioner. I Sanning, detta är ett qvitterimgsförslag, hvartill tal., under de 40 år han handhaf: räkenskaper af alla slag, aldrig sett maken. Men derhän leder det att med undvikande af skuggsidorna vilja se allting i ljust. Statsutskottet har nu emellertid ansett, att, innan man kan tänka på sättet att afhjelpa bristen, man först måste afslöja den, så att man måste kunna se saken i sin rätta dager. Statsutskottet har beräknat den brist, som måste betäckas till 11.900,000. I denna beräkning har dock utskottet icke inbegripit de 2 millioner, som det är meningen att bevilja till jernvägsbyggnader, men som tal. för sin del ej ville sammanblanda jernvägsutgifterna med statens öfriga räkenskaper, så antog han bristen till ungefär 11 millioner. Huru skall man nu kunna fylla denna brist? Utskottet har föreslagit, att man skulle upptaga ett lån inom landet, med räntebärande obligationer. Detta vore ett sätt att bringa till lif ett ibhemskt fondsystem, och önskade talaren derföre all mbjlig framgång åt detta förslag, men tviflade dock, att det skulle kunna gå för sig på så kort tid som utskottet föreställt sig, eller på ett eller annat år. Om nu dessa tal:s tvifvelsmål skulle af erfarenheten bekräftas, så att man af de erforderliga 10 å 11 millionerna ej kunde inom landet få mer än 4 å 5, huru skulle riksgäldskontoret då kunna reda sig? Utskottet har ej i nu föreliggande förslag framställt något alternativ för en sådan händelse, och sålunda vore man åter inne på det oefterrättlighetssystem, som hittills följts blott alltför länge. Tall fann sig derföre föranlåten att yrka återremiss, och det så mycket mer som de i detta betänkande uppställda siffror icke kunnat af utskottet beräknas annat än förslagsvis, och detta betänkande sålunda blott vore lemnadt kamrarne ad notitiam eller till benäget påseende?. Grefve Posse bad att få fästa kammarens uppmärksamhet derpå, att detta betänkande icke kunde innehålla några exakta siffror, ty, innan riksdagen definitivt bestämt statsregleringen, hade utskottet icke kunnat annat än approximativt beräkna hvarken de behof, som måste fyllas, eller de tillgångar man hade att för detta ändamål påräkna. Utskottet hade emellertid velat uppgöra och till riksdagen öfverlemna en kassakalkyl, för att sätta kamrarnes ledamöter i tillfälle att yttra sina åsigter angående bästa sättet att fylla den brist som i alla händelser kommer att förefinnas, den må pu blifva större eller m nåre, hvilka yttranden sedan kunde tjena utskottet till ledning, vid uppgörandet af ett nytt förslag, ty en återremiss af detta betänkande hade utskottet väntat sig. Såsom ledamot af stateutskottet ansåg sig tal. ej böra nu ingå i någon vidlyftig diskussion öfver detta ämne, men ville blott fästa uppmärksamheten på vigten af att Snart ett beslut fattas om det system som hädanefter för lånens upptagande bör följas, emedan redan i Juni en kanska stor utbetalning före-, står för riksgäldskontoret och riksgäldsfull s tige, enligt hvad tal. hört, icke anse sig befogale, att vid det lån, som derför måste upptagas, följa det system som statsutskottet möreslagit, nnan riksdagen uttalat sitt godkännande af detta system. Hr Lindström. Arsäg lika med den första al. detta betän icke allenast märkligt, utan äfven ganska intressant. Det vore visserigen endast ett förslag; och kunde icke annat rara, då de beräkningar som utskottet här framagt, varit uppgjorda innan riksstaten blifvit deinitivt rezierad. Då emellertid en af statsutkottets ledamöter yttrat, att utskottet önskade n ledning för det nya förslag, som det kommer tt uppgöra, sedan detta blifvit återremitteradt, re det af vigt, att den mening, som i kamnaren finnes angående denna fråga, så skarpt ittalas, att man ej behöfver befara att utskottet västa gång kommer med ett betänkande sådant om det nu föreliggande. Tal. ville ej se sakerna alltför ljusa färger, men ej heller i alltför möra. Redan under den s. k. kaffediskussionen, lade man fått upplysning om, att man ej har käl att vara så särdeles bedröfvad öfver den muvarande ställningen. Till utskottets förslaj tt upptaga ett inhemskt lån, skulle tal. gerna gifit sitt bifall, om den summan, som behöfver uppånas, vore mindre. Men då man redan nu beöfver låna ganska mycket och, då ingen kan kåda in i framtiden. osäkert är om vi icke nart behöfva låna ännu mera, så ansåg tal. det ara mycket farligt att så binda riksgäldsfullnäktige, som utskottet föreslagit. Redan nu ör man ju mycket klagas öfver den betryckta enningställningen, och huru skall det då gå, är äfven riksgäldskontoret uppträder såsom inesökande på den inhemska penningmarknaen? Härigenom komma naturligtvis lånevilkoen att blifva ännu mera betungande för alla äringsidkare som behöfva lån, isynnerhet som e penningar, riksgäldskontoret upplånar skola kickas ut ur landet och den allmänna rörelsen ilunda ännu mera strypas än förut. Så godt först om sist kunde man dä så gerna taga silfver ur ksbanken och föra ut. Hvad vore sålunda att öra? Afven antaget, att den summa som be. öfver upplånas icke blifver större än utskottet eräknat, så skulle upplånandet af denna summa iom landet, på sätt utskottet föreslagit, hafva t högst menligt inflytande på den allmänna röIsen. Vore det då icke skäl att tänka sig något i framtiden och de behof som då måste fyls. Redan vid denna riksdag har K. M:t fill rtsättande af nordvestra stambanan äskat ett pslag af 2 millioner, och hvad som hittills till enna bana lemnats är endast att betrakta uåm en handpenning. Bör man då icke tänka på något lämpligt sött t få medel till de omkostnader som ytterligare och för denna bana erfordras och nu på en wg, om det också vore för sista gången, uppga ett ntländskt jernyägslån, stort nog att berida de ännu erforderliga kostnaderna. Man wr visserligen sagt, att vi ej böra bygga mera 1 våra egna tillgångar medgifva, men tal. ang ej skäligt, att för jernvägar åt några enskilv provinser beskatta hela landet, mer än hvad mm erfordras för annyniteterna Dan nrnsin Vv;