Aftonbladet – 8 april 1867, sida 3

REK DAGEN Lördagens plen. Första kammaren. Till behandling företogs statsutskottets utl tande n:r 46, ang. statsbidrag till vägars anläg ning, brooch hamnbyggnader samt kanale sjösänkningar och andra vattenaftappningsför tag m. m. Mot utskottets hemställan i första punkten o ett anslag för 1868 af 150,000 rdr till K. M: disposition för anläggning af nya samt förbät ring af backiga eller eljest mindre goda väg: uppträdde hrr v. Koch och Storckenfelt san frih. C. A. Baab och grefve H. Arch. Hami ton, dels på grund af den sparsamhet med st: tens medel, som af nuvarande finansiella förhå landen påkallas, dels ock derföre, att medel ti dylika ändamål borde i främsta rummet genol vederbörande landsting beredas. Frih. Sprengtporten samt hrr Schartau oc Heijkensköld önskade stt det föreslagna beloj pet skulle nedsättas till 75,000 rår. För bifall till utskottets hemställan talade Bennich, t andgren, Ekenman, Reutersvärd EL. Nordenfelt, Selander, E. V. Almqvist grefve C. G. Mörner, frih. Ugglas samt lir La gerstråle, hvilka erinrade derom, att det för be fordrände af rörelsen å jernvägarne vore af sto igt att förbättra landsvägarne, hvilket naturligt vis borde hafva en ökad tillförsel till följd. Särskild ville sistnämnde talare fästa uppmärksamhete; derpå, att de begärda medlen ej afsågo bidra, till nya utan blott fortsättande af redan påbör jade vägarbeten. För denna frågas afgörande erfordrades två vo teringar, hvartill först till kontraproposition an togs afslag å utskottets hemställan, med 60 rö ster mot 22, hvilka sednare afgåfvos för grefv Mörners förslag. I hufvudvoteringen segrad utskoltets hemställan med 66 rösfer mot 27. Andra punkten, tillstyrkande att, i afräkning å redan beviljade statsanslag, under år 1868 skol: från riksgäldskontoret utbetalas: 20,000 rår fö avläggning af väg från Öhrträsk till Fredrik: kyrka och vidare till Asele i Westerbottens län enahanda belopp till väganläggning från Ram sele sockens gräns genom Fjellsjö till Bodum: kyrka samt vidare derifrån till Täsjö kyrkoby Westernorrlands län; samt 15.000 rår till vägan. läggning mellan Asele och Wilhelmina kyrko byar i Westerbottens län, biföllos. Ufan anmärkningsvärd diskussion godkändes punkjerna 3—8, afst. motioner om anslag till tskilliga vägarbeten inom Jönköpings, Norrbottens, Westernorrlands, Westerbottens och Kri stianstads län. I afseende å hamnoch brobyggnader bevilja des de i punkterna 9—11 tillstyrkta anslag, elle: 20.000 rdr för understödjande af mindre hamn: och brobyggnader samt upprensning af åar och farleder; ytterligare 25.000 rår till utvidgande 3 hamnen vid Ystad; äfvensom 20,000 rdr till ut. vidgande och fördjupning af Uddevalss hamn. Vidare godkändes 12—14 punkterna, deis tillst. ytterligare utbetalningar år 1958 af anslag till anal. och, slussanläggningar mellan sjöarne Vestra och Östra Silen, samt för utsträckning af Kinda båtled, dels afst. Fog för upprensning af Rörån i Norrbottens fån. Dercmot afslogs, på yrkande af hr Schartau m, fl., 15:de punkten, rörande framställning hos K. M:t om åtgärder för upprensning af Baggensstäket. Rörande utskottets hemställan i 16:de punkten om ett anslag för 1868 af 60,000 rdr för understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom de norrländska länen som företrädesvis afse att minska frostländigheten, uppstod en lång öfverläggning, hvarunder hrir Rettig, Berlin och Bennich yrkade att för nämnda ändåmål måtte anvisas det af K. M:t begärda belopp, eller 120.000 rår. Genom att i detta hänseende bevilja ett något så när tillräckligt anslag, skulle mån nemligen kunna ega förhoppning att i viss mån förebygga de hittills i så stor mängd förekommande ansökningarne om statsbidrag för afnjelpande af olyckor, förorsakade af frostskador. För bifall till utskottets hemställan talade Br Wallenberg och grefve E. Sparre, hvilken sednare ansåg orättvist att anslag skulle utgå utan iterbetalningsskyldighet, då deremot i nästfölande punkt endast 50,000 rdr föreslagits såsom ån åt det öfriga landet för samma ändamål. öröfrigt erinrades att rikets ständer så frikosigt beviljat medel till produktiva ändamål inom le norra länen, att beloppet deraf motsvarade wad derifrån i skatteväg influtit. i Hr Bagerstråle fann det af en föregående taare yttrade misstroendet mot de uppgjorda kostladsberäkningarne så mycket mera grundiöst, om desamma före den slutliga pröfningen alltid mdergå en förberedande granskning uti vägoch attenbyggnadsstyrelsen. Tal. erinrade i afseende den påpekade orättvisan, att dessa provinser kulle få anslag utan återbetalningeskyldighet, tt myrutdikningarne inom de nordligare provinerna ej lemnade så omedelbara fördelar som nom det öfriga landet, utan blott medelbarligen leruti att man genom desamma blefve bättre i illfälle att undvika följderna af frostens härjingar. Mot grefve Sparre uppträdde i öfrigt rr E. V. Almquist, Ros och Nordström, vilka liksom hr Gyllenram, yrkade bifall till . M:ts proposition. Sedan grefve C. G. Mörner väckt ett förslag, om äfven af grefve Ehrensvärd, frih. Ugglas ch hr tieykensköld omfattades, att 1,000,000 dr skulle för det af utskottet uppgifna ändamået anvisas, föreslogo hrr Faxe och Ekenman tterligare ett amendement af följande lydelse: att riksdagen måtte till K. M:ts disposition för r 1868 ställa ett anslag utan återbetalningsskylighet, stort 120.000 rår, för understödjande af Adana myrutdikningsoch vattenaftappningssretag, som företrädesvis afse att minska frostindigheten?, hvilket sistnämnda förslag också grade efter votering med 30 röster mot 24, för refve Mörners yrkande. Slntligen föredrogos och godkändes 17:de punkom anvisande af 50,000 rdr såsom lån för bemjande af utdikningar och aftappningar till eredande af odlingsföretag inom riket, med unantag af norra länen, äfvensom 18—20 punkrna, dels förordnande ytterligare anslag till nsningar m. m. af Lida-ån och Ume-elf, dels fst. anslag till vattenafledningsföretag inom Jönöpings och Elfsborgs län. Andra kammaren. ebatten med anledning af statsutskottets memorial angående statsregleringen för 1868 och förslag i fråga om fyllande af riksgälds-1 kontorets behof. Hr Indebetou, som först fick ordet, ansåg, att nu föredragna betänkandet vore ett högst