Aftonbladet – 8 april 1867, sida 3

11868 års utgång uppkomma af omkring elfv millioner rdr. Räknar man 1868 ärs be villning till 2!2 million samt af 1866 å bankovinst 1!2 million, så bör upplånin emot korta obligationer ej behöfva ifrägt komma till högre belopp än omkring 7 mi lioner rdr. Det är ockeå af vigt för dess obligationers begärlighet, att de ej förekon ma uti allt för stor mängd, ty stor tillgån minskar efterfrågan, och minskad efterfrö gan trycker priset. Det statsutskottsbetänkande, hvarur vi lå nat ofvan angifna hufvudgrunder för en til! ämnad upplåning mot obligationer af riks gäldskontoret, utgjorde föremål för öfver läggning sistlidoe lördag uti andra kamma -Iren och återremitterades. Till detta resul taf samverkade hufvudsakligen tvenne kraf ter, den ena, som icke ville besluta om for men förrän siffran samtidigt kunde bestäm mas; den andra, som hoppades kunna ävä gabringa ett nytt stort amorteringslån i ut Jländskt mynt. Begge hafva förbisett der Iskada som genom uppskof förorsakas. De hade icke varit ur vägen att man redan nu fattat beslut angående formen och skyndsami delgifvit fullmäktige detta beslut i och fö nödige förarbetens anordnande. Onödigtvis förspilla tid är alltid en gifven förlest. Hvad beträffar det mäktiga låntogarepartiet som har Dagligt Allehanda till organ, så är mindre sannolikt att några skäl kunna förebringas, som i ringaste mån skulle kunna hejda dess blinda ifver. Vi hafva nyligen sett huruledes detta parti ej tvekat undandrac? staten den redan förvärfvade inkomsten af banken, uppenbarligen i afsigt och förhopp ning att läntillsångarne skulle ökas, äfven om dertill skulle erfordras att tusentals medborgare, som icke kunna få lån, skulle få sina skatter för detta ändamål höjda. De ifrigaste af detta parti bekänna sig till den åsigt att Pnär man i alla fall måste för statens räkning upplåna, så kan man ju låna litet mera? — och i stället uppskjuta tills bättre tider att bevilja några skatteförhöjningar. Desea äro dock såsom vi hoppas ohjelpligen uti minoriteten. Farligare äro de storartade låntagarne, de göra i stort? och kunna följaktligen förena många olika. intressen till en gemensam mycket betydande kraft Det låter så tilldragande: vi skola afoluta våra jernvägsbyggnader och för detta ändanväl skola vi upptaga på en gång et: stort utländskt lån?.. Hvad menas här med afsluta? Äro vi väl änru vid Pbör jan af slutet?? Vi tro det ieke och önska det ännu mindre. Men vi tro och hoppas att svenska nationen bör ännu kunna påräkna ep seklerslåug tillvaro och att det hvarken är nödigt eller vyttigt att på den jemförelsevis korta tiden af ett par decennier utföra arbeten, som skulle utgöra ep heder för värt land äfven om dertill skulle erfordras ett hallt ärhundrade. Jernvägarne äro en lycka för landet men de äro dyrsöpta genom det skarpt forcerade sätt på hvilket de blifvit utförda och fom störande inverkat på många af landets näringar. Det för att återvinna jemnvigten härutinnan Mm man nu borde gå varsammare. Man r ihågkomma, att när denna marche forcee rjade är 1856 så hade tillfälliga vinster i örening med goda skördar inbringat en :ej betydlig tillökning i landets kapitalstyrka. Nu är ställningen helt annorlunda. Följlerna af sämre skördar och missgymende konjunkturer hafva vållat lika häftiga prisall som den förutgångne spekulationsyran örorsakade onaturliga prisstegringar. Allnänt erkännes, att man mäste begränsa l tatsutgifterna och hvarje skatteförhöjoing etraktas som sten på börda. Huru är; let väl under sådana förhållanden ri..ligt tt vilja gripa sig an med nya storartade rbeten. Man svarar: att just nu bör man: åna penningar för att bereda ökad arbetsörtjenst och på det att räntorna för de rejan upptagna utländska lånen ej må känas allt för betungande?. Detta är länepariets uppfattning och man synes vilja i stälet för att ?låta hvar deg bära sin omsorg? asta all tunga på framtiden, för att slippa Ha omsorger för dagen. Statskrediten är en klenod som ej nog orgfälligt kan vårdas. I sammå mån våra tländska lån tillvuxit i total-summa, samma förhållarde hafva de ock gradis blifvit dyrare och mera betungande. Jetta erfarenhetsrön borde kunna lända till ågon betänksamhet, innan man besluter sig å vidare. Men ej nog härmed, man klagar fver en bekymmersam ställning och att lanets produkter ej röna önskvärd efterfrågan. år skuld till utlandet erfordrar icke desto indre erläggandet af en årlig utbetalning tolf millioner riksdaler. Den gamla sa-an, att om endast importen genom höga ln llar eller förbud stäfjades, så skulle snatb mnvigten återställas och bankens silfver hvila I C Fe TP RP OR bv Ht UN nn RA som o rO— lugn? upprepas väl allt emellanåt, men tros idast af sagotäljarne och fåkunnigheten. vad deremot är en obestridlig sanning är f tt vi måste producera så mycket mesa än konsumera, som motsvarar en millionriks-) uler i månaden, hvilket är den tribut vi tilllh landet åtagit oss erlägga. Häraf kommern t nationens förmåga att konsumera visat!mn g i nedgående och ingenting stäfjar så sä-S ert importen som upphörandet af obliga-o onsexporten. Är det ej tid och anledning t se till huru den börda man redan nu lf agit sig kan utan allt för stor ansträng-U ng bäras, innan man ytterligare förtyngers! en. En gång måste upplåningen taga slut ;h det är klokare att nu göra ett afbrott r att hemta andan och sednare fortsätta, I att fortgå utan hejd och utan afseende i den skada både statekrediten och de inda näringarna deraf skulle komma att la. Ett ytterligare skäl till betänksamhet per deruti. att full visshet ei ännn kunnat ramen e