Aftonbladet – 8 april 1867, sida 3

; Jutan tvifvel egna lifligt erkännande åt h Fredrikson och Arlberg för de af dem ledd så utomordentligt väl lyckade arrangemei terna. EEONOMISKT. Låntagarepartiet. Det är med statens affärer alldeles sor med enskildes, ej alltid så lätt att få utgi Iter och inkomster att motsvara hvarandra Hvad som bidrager att öka svårighetern är dels att tidens fordringar kräfva hastig förbättringar i alla riktningar, dels att van ligen betydliga ötverskotter i riksg:!dekonto ret bafva unnits till de sams anträdand riksdagarnes förfogande. Nu deremot mötte riksdagen, i ställer för dessa samlade fon der, af den frågan, hvar månde väl mede till bristens fyllande tegas? Händelsen var att den stora reformriksdagen hade vari alldeles för mycket sgiterad, att kunna detalj befatta sig med budgetens ordnande utan man lemnade i stället fullmäktige riksgäldskontoret en obegränsad fullmakt att skuldsätta kontoret. Bland anvisningarne in blanko på riksgäldskontoret var en tem ligen betydlig, lydande å 6 millioner rdi för fortsättande af statens jernvägsbyggna der. På detta sätt har riksgäliskontore ådragit sig en sväfvande skuld?, och då fullmäktige icke funnit tidpunkten före riks dagens sammanträdande angenäm för obli. gationslåns enbringande, så anlitade de delt om händer hafvande medel, dels tillfällig upplåning. Man beklagar i allmänhet tilsraron af en sväfvande skuld och ermrsr flitigt om de tider, då stora öfver kotter funnos hopsamlade. Under förutsättning, att riksdagen icke beträder den vådliva banan, att för allmän räkning :pptlaga iån i ställt för att pålägga mnatiowen skatter till fyllande af statsbehofven, äro vi ot demmeiing att ett föga betydligt belopp sväfvande skuld är förenligt med cn bättre hushållning än uppvisandet af samlade öfverskotter. Huru hafva väl öfverskotterna, då de törelfunnits, uppkommit, om ej derigenom att man gjort till regel upptaga mera skatter än som i sjelfva verket varit erforderliga för bestridande af de beviljade anslagen. Genom detia förfaringssätt har det skattgifvande folket ett års tid eller mera tidigare än behöfligt varit erlagt sin skaltepenning. För att undvika detta begagnar man i and:a länder skattkammarobligationer och det tynes som statsutskottet ansett att riksgäldskontoret kunde och borde bemyndigas, att utgifva räntebärande obligati ner av återbetalas å bestämda förfallotider inom loppet af några få år, försedda med halfårskuponger efter en räntefot af iem procent. Mot sådana obligatio ner kunde riksgäldskontoret alltid erhålla tillräckligt att fylla en något år uppkommen orist i budgeten. Anledningen hvarföre det igger vigt uppå, att dylika obligationer cke ställas på uppsägning är helt enkelt len att de då lätt antaga formen af stående ån intilldess någon allvarligare kris inträfar, då de måhända presenteras i större nängd. Dessutom ligger uti den bestämda örfallotiten en mening för riksdagen att i vudgetförslaget taga i betraktande de poster obligationer som förfalla under samma år, ör hvilket det åligger riksdagen att sörja. för att ytterligare göra dessa obligationer ftersökta borde iakttagas att de i både bancen och riksgäldskontoret, när tillgångarna nedgåfvo, företrädesvis belånades, dock ej ill högre vård. än att på sjelfva låntagaens namn eller firma intet afseende behöfle fästas. Man talar och skrifver mycket mm införandet af fondsystem och obligaionshandel i Sverge?, men man gör ganska itet derför eller ock vidtager ofta bakvända tgärder. Exempelvis erinra vi om Allmänna ypoteksbankens femprocents femtioåriga bligationer, hvilka förseddes med helårsupong och ett vilkor att under de första io åren skulle ingen amortering ega rum. bom man finner var ingenting härvid iaktaget för att göra papperen begärliga.. De esta obligationer äro försedda med halfårsäntekuponger: och bankerna erlägga depoitionsräntor halfårsvis, hvarföre då ej förse essa obligationer med halfårskuponger? och varföre ej låta amorteringen genast taga in början, och deremot förklåra att de 0 sista af de femtio åren erlägges ingen mortering utav blott räntan intill obliationernas förfallodag? Detta är en räkneråga, men vi äro öfvertygade, att om tvenne Ika stora lån samtidigt utgifvits af samma astitution, så skulle den form vi antydt afva gifvit ett fördelaktigare resultat än en som blifvit af allmänna hypoteksban en uti ifrågavarande fall begagnad, På amma sätt är nödvändigt att om riksgäldsontoret vill taga sitt inträde på den inemska penningmarknaden oeh der finna kaitaler på billigare vilkor än privata inättningar, så måste man vidtaga äåtgärer för att upprätthålla papperens begärliget. Motionärer hafva yrkat att allmänna vedel skulle användas, ja till och mcd uppffras, för att köpa och sälja allmänna hyoteksbhankens obligationer och derigenom älla dem uti ! ehaglig kurs. Vi ans? Agtta ke tillrädlist och be ära icke ens för sta: ens obligationer sådana åtgärder. Vi inkränka oss till det yrkande utt statens förindelser skulle vid belåning uti statens peninginstitutioner hållas uti högre anseende n alla andras. Förutom bemyndigande af riksdagen att, nligt statsutskottets plan för den ishemska ppläniogen, utgifva ett visst belopp dylika äntebärande obligationer, skulle ju åt fullnäktige kunna lemnas en särskild fullmakt att nåder annan form upptaga lån eller anskaffa enningar i ungefärlig öfverensstämmelse med ittills gällande föreskrifter i riksgäldskonorets reglemente. Större amorteringslån å tländskt mynt, då dylika möjligen iramdees ifrågakomme, kunde ju deremot anförtros tK. M:ts negoeiation. Om man nu tillämar dessa åsigter på för handen varande förållanden. så finner man att under förut