Aftonbladet – 4 april 1867, sida 2

All den omsorg och godhet hon visat oss voro väl värda detta lilla offer. Ni kan icke tro huru hon och hennes man blefvo rörda deraf! Således två dagar derefter lemnade vi denna sorgliga bostad och stego upp i en diligens för att begifva oss till Paris. Vi begåfvo oss icke ut i verlden med två tomma händer. Man hade öfverhopat oss med presenter och råd. Dessutom voro vi utrustade med kläder; och rekommendationsbref felades oss icke, Hvad penningar avgick, bade vi mera deraf än vi behöfde för resan och för vår bosättning. Vi ansågo oss rika. Det fanns nära femhundra francs i den långa röda silkesbörs, som vår beskyddarinna stickat för vår räkning. Denna summa utgjorde frukten af vårt arbete och en insamling som välvilliga personer gjort åt oss. För allt detta hade vi vår goda fångvakterska att tacka. Hvem vet om ej den förträffliga varelsen bland dessa guldoch silfvermynt, frukten af hennes lektioner och hennes barmhertighet, bade insmagit äfven en del af sina besparade hushållspenningar?4 XXV. Hvarest. den hederliga mor Machure åter blir synlig. Rosette fortsatte ein berättelse. Vi hade tagit de villigaste platserna, sm voro temligen hårda och-obeqväma. Men hvad brydde vi oss derom! Paques-Fleuries och jag kände oss återgifaa åt oss sjelfva. Framtiden hägrade för