Aftonbladet – 1 april 1867, sida 3

MILRDUGLIVEALE, VELA VLIS TIDAUVILVTIAGL I OLLI holm, EKENGREN A. HH. Hyhiberg. T Och krig jag vill, Stminstone i ord (Är Isckan god i bau ock) mot alla Som tankens friket hämma på vår jord; Emot tyranuer skal mitt stridsrop skala. Ej vet Jag, hvem som segerpalmen får, Men visste jag det ån, mitt hjeria slår Dock lika hafollt mot förtryckarns hand Mot despotism och våld i alla land. Byron. Då vi i dag med smärta meddela den ny heten, att major Axel Maximilian Myhrberg går kl. 9 på morgonen härstädes aflidit, så nämpa vi ett namn, som är föga bekant för en stor del af den svenska allmänheten; och detta till följd deraf, att den aflidne, motsats mot så många, aldrig gjorde nå gonting för att bli nämnd, vtan tvärtom hade all möda ospard, för att hålia sin egen per sön och sin: förtjenster i skuggan. Och dock fanns det ingen man i vårt land, som hade en så storartad krigserfårenuet, som hade aflagt så mångfaldiga och lysande prof på tapperhet, och som så oåttröttligt hade kämpat för frihetens och nationalitetens sak, som han. Genom sin börd tillhörgnde både Bverge och Finland utgör ban en al de märkligaste företeelserna bland de många ädla och storartade personligheter, som uppstålt genom blandningen af dessa båda stammar och af deras särskilda framstående egenskaper. Med äkta svensk lust efter äfventyrliga bragder och glödande svensk kärlek till friheten och sympati för alla förtryckta, förenade han den finska ihärdigheten och orikargheten samt det stoiska och kontemplativa lugn, som anses höra med till våra finska bröders generella skaplynne. Det var en i ordets fulla meniog ädel och gedigen personlighet: full ef värma för sanning och rätt, ridderlig i hvsarenda vinkel och vrå af sin varelse, full af manlig sjelfkänsla och ädel stolihet och dock ända til ytterligbet blygsam, fullkomlig spartan i fråga om sina egna anspråk på lifvet och i sina enkla lefnadsvanor, men i högsta grad välvillig oh human i sitt förhållande till andra. Rörande sitt eget vexlingsr ka lif var Myhrberg fögafmeddelsam. Han lade så föga vigt på hvad ben sjelf uträttat, att han med en viss ovilja undvek att, derom tillfiågad, ingå i några detaljer. Derföre blir det ytterst svårt, om icke omöjligt, att lemna mer än spridda drag afha;s lif. Men bvad vi deraf kunnat samla, utgör dock en serie af fakta, hvilka framställa honom som en man med okufligt mod och mäktig af de allra största försakelser. Myhrberg. var född i Brahestad den 24 Juli 1799... Fadren var kapten i svenska armn och modren var af finsk slägt från Österbotten. Om fadren känna vi ej mer, än att hen deltog i finska kriget 1808 och ofled såsom magasinsförvaltare i Kalmar. Myhrberg erhöll en vårdad uppfostran och tog kansliexemen i Upsela, hvarefter han inskrefs i något af hufvudstadens embetsverk. Men stugan blef honom snart alltför trång, och nyss myndig blefven företog han på ett finskt fertyg en resa till Portugal. I någon dervarande hamn kom han i tvist med skepparen, som var en till ytterlighet brutal man, och med den påföljd, att denne blef handgripligt afstraffad, hvarefter Myhrberg, för att undgå ansvaret härför, flydde i land och begat sig derifrån med biträde af svenska könsuln. I Spanien började då (1823) frihetspartiets förtviflade kamp mot den utländska invasion, som afsåg att återupprätta absolutismen. Den unge Myhrberg beslöt att begifva sig dit o h sluta sig till frihetskämparne, och ban stred till det yttersta under Riego y-Nunez öfverbefäl samt fördes, efter dennes fall, eåsom fånge till Marseille. Då fribeten sålunda dukat under i Spanien riktade han sin blick mot ett annat land, der ett blodigt trihetskrig fördes — Grek: and, Philhellenerna hade i Marseille en värfningsbyrå, der personer, som ville afgå som frivilliga till Grekland, fingo anmäla ng och Myhrberg blef antagen, sedan han förklarat, att han ej gjorde anspråk på annat än att tjena såsom frivillig soldat. Han ankom till Grekland samtidigt med general Fabvier, med hvilken han snart kom i nära heröring. Nu öppnade gig för honom en ysande bana. Han utvecklade ett oerhördt mod och dödsförakt och befordrades den na militörieka graden efter den andra. Han vistades i Grekland sju år — det vet man med visehet — och i grekiska frihetskrigets historia omnämnes Myhrberg med det högsta loford eom en af de utmärktaste bland ie kämpande philhbellenerna. Då Grekland var befriadt, drog sig Myhrberg tillbaka; men återvände ej till hemlandet. Just vid den tiden utbröt polska frihetskriget och M. skyndede till Polen. Om sitt deltagande detta krig meddelade han för egen del,faf skäl, som vi längre fram skola omnämna, ögst ringa. Så mycket känner man med visshet, att han tidigt på våren 1831 genom Österrike banade sig väg till Polen, och simnande en natt mellan isstyckena öfver Weichselo, beskjulen af den österrikiska strandvosteringen, kom midi upp i den polska inan Son