Aftonbladet – 30 mars 1867, sida 2

ref till konungen af Preussen samt preusiska prinsar och prinsessor med tillägg af några fraser om Luxemburgs önskan att örbli sjelfständigt. Preussen har, såsom oekant är, icke begärt att Luxemburg skall inträda i det nordtyska förbundet. Grefve Bismarck yttrade sig i parlamentet temligen likgiltigt om denna fråga, och man: tror icke i väl underrättade kretsar, att Preussen, ifall Luxemburg verkligen komme att afträdas, skulle göra en casus belli deraf. M n väl skulle det då gå raskare tillväga i Sydtyskland. Denna omständighet förklarar sannolikt, hvarföre man äfven i Paris behandlar denna ömtåliga sak med någon varsamhet. Enligt alla tecken kommer något afträdande icke i fråga för den närmaste framtiden. Den sistförflutna veckans stora händelse är likväl offentliggörandet af de med Baiern och Baden i Augusti 1866 afslutua garantifördragen. Trots de officiösa försäkringarne i Paris och Berlin, att Frankrike redan länge haft kunskap härom, anser jag mig kunna gå i borgen för, att den franska diplomatien blef högeligen öfverraskad af detta offentliggörande. Man visste väliallmänhet, att vissa garantier ömsesidigt blifvit uppgjorda vid afslutningen af fredsfördragen med de sydtyska staterna; men att ett offensivt och defensivt förbund blifvit ingänget och att öfverbefäl i krig blifvit Preussen tillförsäkradt kände icke en gång hr Bened.tti, då han nyligen, den 9 dennes, begaf sig till Paris. I den öfversigt, som förekommer i den uti lagstiftande kåren utdelade ?gula boken?, berömmer man sig af, att Frankrike i slutet af sistl.Aug. lade sig ut för sydstaterna och utverkade förmånliga fredsvilkor åt dem, Afven hr Rouher anspelade härpå i sivt tal. Nu visar det sig, till hvad pris dessa vilkor beviljades. Nedstämningen hos den utländska iplomatien, isynnerhet den österrikiska, som ser alla på Sydtyskland beräknade planer korsade, är derföre också lätt att förklara. Rätta skälet till offentliggörandet är furstens af Hohenlohe i Miinchen svårt hotade ställning; från österrikisk och ultramontan sida arbetas nemligen af alla krafter på hans störtande. Konungens af Baiern förlofning med en österrikisk prinsessa var ett schackdrag mot Preussen, hvilket djupt sårat grefve Bismarck. Den af Preussen be främjade sydtyska armåreformen gär långsamt framåt, och det var ingen hemlighet, att furst Hohenlohes fall kunde motses före påsk eller åtminstone pingst. Den baierska ministerpresidenten har derföre i någon tid yrkat på offeniliggörandet af de fördrag, som redan hans företrädare, von der Pfordten, afslutit; och genom hvilka B:iern under alla omständigheter tyckes vara bundet. Hans politik kan icke annat än-vinna stöd derigenom. Huruvida han derigenom skall varektigt få fast fot tillkommer det framtiden att visa. Att grefve Bismarck, då of fentliggörandet ej längre kande underlåtas, äfven ville genom en antydan om Preussens starka defensiva ställning besvara de i lagstiftande kåren framkastade utmaningarne, är sannolikt. Om parlamentets. debatter och beslut under förra veckan är icke mycket berömligt att säga ur liberal synpunkt. Icke en gång det minimum af grundlagsrättigheter, som det-liberalapartiet ville-få infördt i förslaget, har gått igenom. Förbundslagstiftningens rättigheter blefvo dock nögot utsträckta. bland annat genom ett antaget amendemeni al Twesten rörande krigsflottan och armån. hvarigenom vägen för on förlikning i afseen: de å militäranslaget om också i ringa mån tyckes vara banad. —