Aftonbladet – 30 mars 1867, sida 2

MMMM henne tala; skulle jag med säkerhet känna igen henne. . Vi skola skiljas åt?, sade hon med feberaktig rörelse, ?kanhända skola vi aldrig återse hvarandra. Tag detta radband.? Och hon hängde kring min hals ett radband med kulor af gr ambra, som hon drog fram ur sin ficka. Lemna det aldrig ifrån dig. Hvad som än må hända, så behåll det alltid och bevara det sorgfälligt. Det är mig omöjligt att hindra hvad som sker. Jag måste tyda rsoner som äro mäktiga, mycket mäktiga. e hafva mig sjelf i sina händer. Men du, du är redan en stor flicka, du är förståndig och har godt minne.? Ja, svarade j;g henne. Kom väl ihåg hvad du nu hör.? Jag spärrade upp mina ögon och lyssnade af alla krafter. Du kommer att resa, du får se många länder, du skall få höra talas många språk. Om du någonsin framdeles, långt, mycket långt härefter, då du blifvit ett stort fruntimmer, får höra någon säga till dig detta ord och taga din högra hand......? Den unga flickan hejdade sig. Hr Lenoir låtsade icke märka hennes tve-r kan och frågade helt naturligt: Nåväl! detta ord? Rosette kan icke säga er det, min herre?, svarade Paques-Fleuries mildt, men bestämdt. Här hon icke förtroende för os3? Hon har lofvat att icke säga det för någon lefvande varelse, och hon har-hå lit sitt löfte, eftersom icke ens jag känner detta ord.? Fortsätt, fröken. Rosette?, sade herr Lenoir med en bugning. Fruntimret sade således: Förden person som gifver dig detta igenkänningsord, skall