Aftonbladet – 29 mars 1867, sida 3

Södra teatern har ett par aftnar bjudit på två nya fria bearbetningar af den outtröttlige hr Hodell, den förra, ett skämt i en akt: En farlig kommission, det sednare en fars i tre akter, med det något barocka namnet Venus ivargskinnspels, båda föröfrigt hemmahörande under det oförargliga löjets, -enarare än under kritikens domstol. Med andra ord: de äro ett slags hackmat på gamla situationer och ideer, men vederbörligen kryddade med infall och nyanserade med kupletter och körer af det uppsluppna Hodellska slaget. Företrädesvis är det dessa och det utmärkta utförandet, som rädda åskådaren fråa en annars oundviklig ledsnad. I den förra pjesen framkalla hr Bergström, som den stockdumma drängen Nilsson, högtider af skratt, och de utmärkt skrifna, än bättre utförda kupletterna om En annan gång tillvinna hr Thegerström L.fligt bifall. I den sednare föredrar fru Hodell likaledes utmärkt kuppletterna om Ögonen, hvilka kräfva en utbildad mimik just i det ifrågvarande ansigtspartiet, och hr Bergström är likaledes hir en verklig glädjekälla som den knästele och dumme kyparen Hvitling. Detta stycke är i öfrigt väl orimligt för att riktigt kunna smältas af ärliga svenska magar.