Aftonbladet – 29 mars 1867, sida 3

j gerna säga hvilket han menade), nationalmuseum Ihade detta misstroende uppkommit och icke blif vit vederlagdt, och det var naturligt att det nu mera skulle följa honom i alla hans görande och låtanden. Ökad näring hade det på sedna Iste tid erhållit, då man i tidningarne (man små ste äfven understundom åberopa tidningarne) sett hurusom uppenbart sakkunnige män påpeka flera grofva felaktigheter vid de nyaste fästnings byggnaderna i Carlskrona. et vore derföre icke att undra på, att ma fordrade en undersökning. Men denna under Isökning borde företagas af andra än ingeniör kårens medlemmar, emedan desse, till följd a det stora anseende deras chef bland dem ätnju ter, icke skulle kunna med oförvillad och opar tisk blick bedöma frågan. Funnes icke tillräck ligt många sakkunnige personer inom fädernes landet, så måste vi gå utom vårt land och na turligtvis främst till Norge. Men om äfven de icke funnes tillräcklig sakkännedom, så måste v gå till andra länder, der intresse för svenska na tionens välgång kan vara att påräkna. . Sedan sålunda en grundlig undersökning blif vit verkställd och en plan uppgjord och ant2gen så skulle nationen, derom var tal. förvissad, med nöje lemna de till dess utförande erforderlig: medlen. i Hr A. v. Proschwitz föreslog att orden oci opartiske? i utskottets utlåtande skulle utgå, eme an denna bestämning vore öfverflödig. Hr Siljeström undrade icke på att man val betänksam att bevilja medel, då man såg huru sväfvande och vacklande planerna voroi allt som rörde försvarsväsendet. Ännu betänkligare är denna planlöshet var, att man oupphörligt ville bygga försvaret på dubbla systemer. Så hade länge en strid pågått mellan lilla och stora flottan, men båda två blifvit godkända. Under dethela landet ropar på nationalbeväpning, så söker man, på samma gång man görbemödanden att gå denna önskan till mötes, ändock behålla qvar den indelta armen. I afseende på fästningsväsendet hade samma dubbla system gjort sig gällande, i det man dels arbetai på det s. k. centralförsvaret, och dels på kustförsvaret. Till sin förvåning hade tal. erfarit, att man nu tyckts hafva öfvergifvit detta centralförsvar, emedan han hört att Carlsborg numera är ämnad till depötfästning. Man synes nu lägga största vigten vid Stockholms befästande. För sin del trodde tal., att detta icke vore för landet så vigtigt som man påstått. Mycket olyckligt skulle det i alla händelser vara, om Stockholms försvar skulle vara liktydigt med landets försvar. Utan tvifvel vore det en stor olycka, om Stockholm blefve af fienden intaget, men Sverges frihet vore icke dermed satt på spel. Den makt, från hvilken vi främst hade att vänta ett anfall, vore Ryssland. För sin del trodde icke tal. det vara förenligt med denna makts politik att genom ett hastigt öfverfall söka bemäktiga sig Stockholm. Detta kunde medföra farliga följder. Deremot vore det ganska möjligt att Ryssland skulle vilja bemäktiga sig Norrland eller Gotland. Men hvad gör man för dessa landsdelars försvar? — Man koncentrerar sin kraft på Waxholm utan att besinna att denna fästning, om hon vore aldrig så stark, dock icke kan försvara Stockholm, emedan dit finnas flere inlopp så stora att de största flottor kunna utan svårighet komma in. . De fästningar på hvilka tal. skulle vilja bygga vårt försvar voro tre: en ärlig fredspolitik, ett flytande kustförsvar och nationen i vapen. Tal. ville visst icke förneka, att det skulle vara nyttigt, om vi hade tillräckliga medel att bygga tillräckligt många och starka fästningar; men då denna förutsättning saknades, så borde vi förena alla våra krafter på kustförsvaret. Yrkade bifall till utskottets förslag, hvilket yrkande gjordes äfven af hrr Hierta och Wigardt. V. talm. Mannerskantz tyckte att hr Siljeström gjort orätt i att beskylla regeringen för ett dubbelt försvarssystem, då det han sjelf behagat föreslå var tredubbelt. Hr Muråön protesterade mot det klander af regeringens förslager man fått höra och var fullkomligt öfvertygad derom, att regeringen gått vida grundligare tillväga, då hon uppgjort sina planer än de talare som i kammaren framställt motförslag. Tal. trodde äfven, att regeringens förslag vore billigare än de på fri hand uppgjorda och bestämdt vore de mera tillförlitliga. Mot Björcks förslag, att i nödfall taga ingeniörer n utlandet för att granska våra fästningsbyggnader, protesterade tal. äfven och erinrade att, inder det de stora staterna äro måna om att icke emna kännedom om beskaffenheten afsina fästvingar, skulle vi utbasuna för hela verlden kän1edomen om våra. — Hvad beträffade det i skrifrelsen föreslagna ordet opartiske angick, så kunde cke tal. förstå, huru här kunde bli fråga om vartiskhet, då vi väl ega rätt att betrakta oss åsom uppriktiga svenskar. . Mot hr Siljeströms åsigt om den ringa vigten f Stockholms försvar, visade tal., att här icke llenast var fråga om sjelfva Stockholm, utan utt hela Mälardalen kunde sägas vara intagen i ch med detsamma fienden bemäktigat sig hufudstaden, och att landet derigenom vore skuret nidt itu. Skulle man af två onda ting välja, så kulle tal. hellre önska att fienden tagit en del f Norrland (tal. älskade denna landsdel så högt om någon) än att hufvudstaden vore förlorad. Statsrådet Thul: trup sökte lugna sinnena och arhågorna med afseende på våra fästningar med len uppgiften, att enligt utländska ingeniöers omdömen byggdes de svenska fästningarne vanligen omsorgsfullt och fast. — Då vi hade tt välja mellan två alternativer,antingen att rifa ned Waxholm för att nybygga den från grunen eller ock att förstärka den, så trodde tal. tt regeringen icke kunde klandras derför att on, med afseende på våra små tillgångar, hade öreslagit det sednare. — Icke heller kunde tal. örstå att regeringen träffades af de framställda nmärkningarne om bristande försvarsplan, dål on på grund aflandtförsvarskomitens betänkane utarbetat och bifogat propositionen om statserkets tillstånd och behof en sådan plan, som et förvånade tal. att man redan hunnit glömma. Slutligen yrkade tal. enträget på en skrifvelses . fåtande och en undersöknings företagande och : elsades vid slutet af sitt företag med bravorop. Genom anställd votering i anslagsfrågan segrae utskottets förslag med 94 röster mot 43. hvilka nskade bifall till K. M:ts proposition. Då proosition om skrifvelses aflåtande framställdes, egärdes votering derom, huruvida orden och vartiske skulle stå qvar eller uteslutas. Genom L röster mot 32 beslöts, att de skulle qvarstå. Gårdagens aftonplena. Första kammaren.