Aftonbladet – 29 mars 1867, sida 2

öring mellan regeringen och riksdagen, som j enom den nya representationen blifvit ävä. abragt, gör det till en oafvislig nödvänigzhet, att kamrarne finna uti vederbörande epartementschef den som kan både svara ch ansvara för hvad som skett i de hans epartement tillhörande förvaltningsgrenar. Jet talas för närvarande om ett snart ombyte f krigsminister. — Bekräftar sig, såsom vi co, dettå rykte, vilja vi hoppas att ingen kall tilltro sig att mottaga krigsportföljen m han icke känner med sig att han besiter en egen vilja och fasthet nog att göra en gällande eller ock lemna sin post. Ty vårligen lärer någon minister framgent ilja träda ansigte mot ansigte med folkets mbud, för att spela den sorgliga roll, som örhållandena denna gång skulle ha anvisat t krigsministern. Bedaröfliga, såsom dessa företeelser i sig jelfva äro, ha de emellertid på samma äng bragt i dagen ett i hög grad gläds ande förhållande, det nemligen, att den nya epresentationen verkligen förmär intaga en ast hållning och dristar taga ett energiskt ter, då sädant visar sig behöfligt. Att letta skulle blifva förhållandet med andra kammaren har iogen betviflat, då den till å hufvudsaklig del är sammansatt af enaanda elementer som de fordna borgarech bondestånden, från hvilka icke sällan nanliga ord förspordes. Men det har icke varit utan, att farhågor hos många förefunvits, att den första kammaren skulle i sin ordning komma att intaga riddarhusets plats iå det gällde ömtåligare frågor. Kammaren häfdade likväl i går sin sjelfständighet på ett sätt som skall i hög grad öka folsets förtroende och tillit till den nya representationsformen. Första kammaren har i mycket samma karakter som riddarhuset och man ser der en mängd personer, kända från ridderskapets och adelns sammanträden. Men förhållandet är i sjelfva verket, alt man i första kammaren finner samlade riddarhusets bästa krafter, förstärkta med andra, icke mindre goda, medan man der icke hotas af dessa i kritiska ögonblick tillströmmande uppbåd af unga lycksökare, inkallade att votera för uniformen och för att i förbund med ett servilt prelatstånd undertrycka folkets önskningar. Det är nu uppenbart för den som hittills tviflat derpå, att regeringen icke numera hos ose kan påräkna att hanka sig fram på en förseglad sedel i en i sista hand beslutande nämnd, utan att i spetsen för styrelsens särskilda grenar måste stå män, som förstå att tillvinna sig nationens och dess valda ombuds förtroende, män, som förmå uppbära en verklig konstitutionel ansvarighet. Från förhandlingarne om A:de och 5:te hufvudtitlarne anteckna vi här för öfrigt: att första kammaren afslog det af etatsutskottet tillstyrkta extra anslag af 25,000 rdr till byggnader för förvarande och vård af de till regementen och kårer utlemnade krigsgevär; att samma kammare vid beviljande af anslag till 12 stycken kanoner ute. slöt ?gjutna jernkanoner?, naturligtvis iändamål att lemna regeringen fria händer att bestämma sig för annat slags kanoner om sädant funnes lämpligt; att båda kamrarne, på grefve v. Platens framställning, höjde lönen för öfverdirektören vid marin-ingeniörkären från tillstyrkta 6000 till 7000 rdr: att båda kamrarne afböjde ett gjordt försök att få det af K. M. begärda men af stats utskottet afstyrkta anslag till tidsenligg handgevär för flottan beviljadt med ett frår 150,000 till 75,000 rdr nedsatt belopp. Den majoritet, som i andra kammaren af slog allt anslag till befästningarne vid Carls. krona räknade 98 röster mot 43. De strän gaste omdömen fälldes äfven i denna kam mare om det sätt hvarpå dessa befästnings arbeten blifvit ledda. Statsrådet Thulstru gjorde ett försök att ådagalägga befästnin garnes behöflighet och gagn, utan dock at inlåta sig i något besvarande af de egentlige anmärkningarne. . Åttonde hujvudliteln har, såsom friherr Gripenstedt uti sitt briljanta anförande i för går aft n anmärkte, blifvit väl tillgodosedc af rikets ständer vid de sednaste riksdagarne och man bör kunna hoppas, att den ny: nationalrepresentationen, under iakttagand af all nödig sparsamhet, icke skall visa si njugg i fråga om de anslag, som afse at underhålla och befrämja den andliga odlin gen, förkofran i vetenskap och konst sam folkets undervisning.