Aftonbladet – 29 mars 1867, sida 2

STOCKEOLM den 29 Mars. Hufvudtitlarnes behandling fortskred i går afton i båda kamrarne så långt, att då kamrarne åtskildes, de fem första titlarne vorc genomgångna. Till de af oss förut omför. mälda företeelser af en viss politisk vigt som derunder förekommit, nemligen afsla get å förhöjningen i första hufvudtitelns anslag och öfverläggningarne om den ifrå. gasatta nedsättningen å tredje hufvudtiteln kom i går ännu en, nemligen den af båda kamrarne beslutna vägran af allt anslag til befästningarne vid Carlskrona, och mar skulle möjligen kunna dertill lägga ännv en annan, nemligen första kammarens be slut, att anmoda statsutskottet att skynd samt till K. M:t expediera den beslutna skrifvelsen om inskränkning af gevärstill verkningen vid Eskilstuna ochHusqvarna fak. torier till sådana gevärsdelar, som kunna an tagas blifva användbara för framtiden. åda dessa beslut uttrycka en misstro til krigsförvaltningen, hvi!ken under nirvaran de förbållanden isynnerhet är atti hög grac keklaga. Det besynnerliga och i konstitu tionelt hänseende högst betänkliga hbärvic är emellertid, att, enligt hvad af förhand tingarne temligen tydligt framgår, mar egentligen icke vet hvem som drabbas a dessa anmärkningar. Det borde i främsta rummet vara krigsministern naturligtvis men det framskymtar tydligt nog att ho: oss krigsministern icke är krigsminister; har är ett slags expeditionschef för militärären den. Detta förhållande tyder på.-ett ondt som kan för landtförsvaret och dermed föl fäderneslandet medföra de vådligaste följ. der. Generalfälttygmästaren och forlifika tionschefen gå nemligen krigsministern för bi, vända sig direkte till konungen och un derrätta sedan ministern om hvad som skal ske. För honom återstår då endast att ut färda de af dem utarbetade förslagen. Der granskande, kontrollerande myndigheten, mec ett ord chefskapet för det honom underlydande regeringsdepartement, är honom der med fråntagen. Hvem blir-under sådana omständigheter den verkligt konstitutionell ansvarige? Till hvem skall riksdagen hålla sig, då, såsom mu, till dess kunskap komma de gröfsta missbruk, de mest oförsvarliga oefterrättligheter? Man har förvånat sig, och med skäl, deröfver att sjöministern grefve v. Platen gaf stöd åt och i viss mån biträdde anmärkningar mot ritningarne för Carlskrona befästningar. Men saken finner sin förklaring om detär sannt, att när chefen för fortifikationen uppgör ritning för en befästning, så framlägges den icke för konseljen, hvarigenom inträffar, au när en sjöbelfästning skali anläggas får icke ens sjöministern granska den. Man bör verkligen lyckönska den nuvarande redbare och rättänkande, men i sitt förhållande till höga vederbörande påtagligen alltför slappe chefen för landtförsvarsdepartementet, att han icke kunde i går vara tillstädes i kamrarne för att gjelf, såsom en ledamot af andra kammaren yttrade, kläda skott för fortifikationschefen?. Gårdagens tilldragelser hafva emellertid till fu!lo ådagalagt, att en praxis, sådan som den hittills följda, blir hädanefter ohållbar. Den omedelbara be