Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 3

jlertid den nuvarande planen otillräcklig, så bc y ) de regeringen hafva framlagt öfvertygande sk för denna åsigt. u Sedan flere talare yttrat sig för bifall till skottets förslag, hr Hidderstad med värma p visande nödvändigheten af armåns tillräcklij löfning och officerarnes bildning, yttrade hr Bi Irn emot hr Björcks anmärkning att regeringe förslag vore ett frångående af den hittills följ planen, att detta icke vore det minsta under gare än att regeringen nu föreslagit anskaffnir af nya vapen, emedan de förut varande äro n mera odugliga. Hr John Ericsson skulle hafva velat yr bifall till K. M:ts proposition. Men då vi hac qvar i vår armå alltför mycket af den gam handgevärsexercisen, som gjorde soldaten till e maskin, så blef tal. tveksam. Det finnes nen ligen en generalorder som säger att blott (7) ;laf tiden skall på mötena upptagas med handgt I värsexercisen. I stället att denna exercis skull tjena till att skärpa uppmärksamheten och ök intelligensen, trodde tal., att den försoffade båd trupp och befäl och gjorde soldaten till ett sör nigt redskap, en maskin. Så länge en tredjede af tiden upptogs med handgevärscxercisen kund tal. derföre icke bifalla K. M:ts proposition. Tal. som tillkännagaf sig vara ena man af facket, had rest utrikes och erfarit att denna handgevärsexe! cis är betydligt inskränkt i sutlandets krigsvan armåer. — De stora öfningslägren ansåg talare: deremot vara högst vigtiga, emedan man der en dast öfvar det nödvändiga och emedan det högr befälet får tillfälle att kommendera större trup afdelningar och de olika vapenslagen vinna ni gon öfning i att samverka med hvarandra. Utskottets förslag bifölls. i TT 08 I anledning af sednast församlade revisorer framställning hade K. M:t afgifvit propositior om anslag af 86,324 rdr 60 öre till förbättrad pro vianteringsstat för indelta armen. Utskottet der emot, som varit i tillfälle att inhemta, att någor allmännare missbelåtenhet med indelta armån: nu gällande OR anterngsstat icke försports, hade nedsatt det begärda anslaget till 4500 rdr till för bättring af garnisonsförstärkningsoch gräns posteringskommenderingars ur indelta armår Provianteringsstat. Hr A. v. Proschwitz ansåg att hela den indelta armån hade stort behof aj ökad proviantering, då soldaten förut icke kun: nat äta sig mätt af de två mål om dagen som bestodos. Emot utskottets påstående, att ingen klagan försports, menade tal., som är officer, sig alltid hafva hört klagomål från beväringen, som också till största delen underhålles af hemmavarande anförvandter. Hr John Ericsson lemnade upplysning om, huru mycket den indelta och värfvade soldaten har enligt gällande provianteringsstat och kom till den slutsats att den värfvade har tillräcklig men den indelta otillräcklig kost. Detta sista kunde: lätteligen inses deraf att han hade ingenting till frukost och för litet till middag och afton. För en längre tid skulle han icke stå ut med en dylik svältdiet, hvadan han antingen måste vara försedd med matsäck eller ock sätta till af egna medel. Den utan någon rimlig anledning ojemna utspisningen, skulle, isynnerhet vid tillfällen då värfvadt och indelt manskap komme tillsammans, naturligtvis uppväcka underliga tankar hos det sednare, och väcka allt annat än belåtenhet inom deras leder. Tal. föreslog återremiss; på det utskottet skulle bli i tillfälle att föreslå medel till frukost åt soldater vid indelta armen, så att den onaturligheten måtte upphöra att soldaten tidigt de kalla vårmognarne måste gå ut på exercis utan atthafva fått någon mat. I samma syfte yttrade sig hrr Kjellson, Hedenberg, Bergström och Åke Andersson. Hr De Mare deremot ansåg den närvarande tiden synnerligen olämplig att begära ett dylikt anslag, isynnerhet som man icke hört att soldaten tagit skada till följd af den gällande itspisningsstaten. Hr Liss Ol. Larsson, som exercerat beväring, hade funnit bespisningen icke tillräcklig, men dålig. Om bränvinet vidare örändrades till mat och om soldaterna toge sin ön till hjelp, så trodde tal. att de icke skulle behöfva svälta på mötena. Dessutom uttalade al. den önskan, att soldaterna på fina möten cke måtte få lära sig supa ochinföra (? !) denna ;sed bland menigheterna. Grefve Posse önskade att man måtte bli vid let nuvarande. Hr Björck, som trodde att kla;omålen icke voro allmänna, och hr Per Nilsson Espö yrkade bifall till utskottets försläg. Er Tedengren visade huru orättvist det var att öferlemna åt. soldaten försvaret af hus och hem, nen ändå icke förse honom med sin nödtorftiga ergning. Man hade icke hört några klagomål. Jetta berodde derpå att den svenska soldaten :ger och lider. Likväl hade tal. under en i daarne företagen resa på förfrågningar fått höra, tt utspisningen är alldeles för knapp. Det vore rimligt att begära, att soldaten skulle använda n del af sin arbetsförtjenst till, sitt underhåll nder mötena, då denna arbetsförtjenst allt för äl behöfdes af hemmavarande hustru och barn. al. instämde derföre i yrkandet på återremiss ör att bereda soldaten frukostmål. I samma yfte yttrade sig hr Medin. Statsrådet Thultrup erinrade huru orimligt det vore att mankapet vid kavalleriet, som mycket tidigt om iorgnarne måste vara uppe för att rykta sina ästar, skulle vara utan mat ända till middagen. åsom inspektör hade tal. varit närvarande vid rupPernas bespisning och kunde försäkra, att an, med samma arbete som de, skulle kunnat ta dubbelt så mycket som det de fått, en åsigt hvilken officerarne instämt. — K. M:ts förelagna tillökning hade af alla myndigheter blifi. tillstyrkt. Anledningen hvarföre man icke ört några klagomål var den, att svenska soldaen icke knotar, då han hör att kronan icke betår honom mera. Då garnisonens anslag för iathållningen nyligen blifvit ökadt med 120,000 Ir kunde det:iecke vara för mycket om samma nslag för hela indelta armen höjdes med omring 80,000 rdr. Hrr O.B. Olsson och Jan Andersson önskae bifall åt utskottets förslag. Återremiss yrkade eremot hrr Orre, Nils Andersson och Sven ilsson, hvilken menade att, då det blifvit yttdt både att soldaten icke tagit skada och att är fanns ett behof som borde afhjelpas, så skulle van, fall man ville utdraga konseqvenserna af essa yttranden, vänta med utspisningens förättring tilldess soldaten verkligen hunnit taga sada deraf. — Genom votering återremitterades nm ltan, mad MÅ rotor mat FA