Aftonbladet – 27 mars 1867, sida 3

yx. Talaren kunde icke förstå, huru den föreslagn nedsättningen skulle kunna af andra länder be traktas såsom ett tecken till representationen J ogillande af den hos oss följda utrikespolitik -I De länder, som finge reda på riksdagens öfver läggningar, hade säkerligen äfven reda på att I först och främst måste rigta vår uppmärksamhe I på vår inre förkofran. Att folken i andra länder? skulle i ringast mån kunna misstänka någon förändring i vå politik, till följd af en förändring i rang oci aflöning för en del af våra diplomatiska agenter I hade talaren svårt att föreställa sig. Det vor talaren obekant, huruvida vi hade någon politil alls, annat än sträfvandet att vi icke af en elle annan anledning måtte inblandas i krig. On vi nu göra en såsom nödig ansedd besparing utgifterna för vårt utrikes departement, torde vä näppeligen utlandet kunna tolka det såsom någor plötsligen påkommen krigisk lusta; utlandet är så pass väl underrättadt, ait det vet att man hän icke har någon synnerlig böjelse att komma ir i vidlyftigheter. Hvad anginge den kallsinnighet? som skulle kunna uppstå från åtskilliga hofs sida derigenom att man vid dem ackrediterade sändebud aflägre rang, så ville talaren erinra om det faktum, att det holiändska hofvet, ehuru beslägtadt med vårt. funnit sig föranlåtet att, i stället för envoyå, här endast ackreditera en ministerresident, som der. till långliga tider vistas i Kjöbenhavn. 1 fråga om Belgiens budget för utrikesdeparte: mentet, upplyste talaren, att densamma omfattade åtskilliga utgiftsposter, som hos oss höra under andra departementer, så t. ex. utgifter för postångbätsfarten mellan Ostende och Calais m. m. alaren funne det icke besynnerligt, att de som tillhöra den diplomatiska kåren tillskrifva sina befattningar och åligganden en mycket stor vigt; hvarje korporation är böjd att tilldela sina göromål nägot större betydelse än dei sjelfva verket ega. Sedan talaren emellertid fått höra, att utrikesministern gjort denna fråga till en kabinettsfråga, hade han verkligen blifvit tveksam, komiit i valet och qvalet, huru han skulle rösta. Vore det hans exellens mening, utt departementets angelägenheter ej kunde vederbörligen skötas utan dessa 20,000 rår, så ville talaren rösta för deras bibehållande. Men är meningen den, att representationen icke skall våga, i känslan af landets betryckta ställning, företaga en inskränkning i en statsutgift, som icke är af oundgängligt behof påkallad, så ansåge han det vara bättre att den ansvarige ministern afginge från rådsbordet. I fräga om innehållet af den föreslagna skrifvelsen till K. Maj:t ansåg sig talaren böra förena sig med hr Indebetou. Att yttra sig om fremmande stormakters inre politik, så som här hade skett, ville talaren afhalla sig ifrån. af skyldig grannlagenhet och med afseende på vårt eget lands välförstådda intressen. Hr Björck ansåg den svenska representationen i två fall kunna, oberoende af Norge, ordna utgifterna under tredje hufvudtiteln, nemligen i fråga om lönen till utrikesministern och utgifterna för expeditionen och trodde att den för den sednare föreslagna nedsättningen ej skulle göra anslaget otillräckligt. Talaren ville hoppas, att h. excellens vid närmare eftersinnande skulle finna nedsättningen ej innebära ett misstroendevotum, isynnerhet som nästan hvarje talare försäkrat motsatsen. Man hade trott att sparsamhetsgrundsatsen nu skulle kunna på allvar tillämpas, och detta kunde icke låta sig göra utan att gripa in på de gamla anslagen. — En afsigt med representationsreformen var visserligen, att ett så nära förhållande skulle bli rådande mellan ministeren och representationen, att den sednare ej utan särles vigtiga anledningar skulle säga nej till den rres anslagspropositioner. Men som vi ännu ke äro vid detta mål, emedan ministeren och representationen ej tillräckligt känna hvarandra, så ansåg talaren för sin del det ännu vara för idigt att göra ettjemförelsevis obetydligt anslags beviljande eller förnekande till en kabinettsfråga — om vi ock i en framtid möjligen kunna komna derhän. Om utrikesministern icke destonindre qvarhölle sin mening, så måste talaren ufstå från sitt yrkande och förordade bifall till I:sta och 3:dje punkterna af sin reservation oförindrade, den 2dra med höjande af det der föreslagna beloppet 50,000 rdr till 70,000 rdr; hvaremte talaren i afseende på den 4:de förenade ig i hr Indebetous förslag. Frih. Gripenstedt ansåg de tre föreslagna alernativerna skilja sig principielt deri att, då utskottet ej ingår i detaljeradt bedömande af fråsan, så ingå deremot reservanternas förslag i letalj, men äfven de skilja sig, i det hr Björck ill besparingar genom nedsättning med en betämd siffra, hr Hierta deremot antyder indragning af åtskilliga diplomatplatser. För sin del ville talaren bestrida, att regeringsformen gåfve representationon rättighet att behandla specialieterna af denna fråga. Emot den föreslagna nedsättningen gjorde talaren två anmärkningar, nemligen att förhållandet till Norge derigenom skulle kunna lida och att den skulle bli ansedd som ett ogillande af den utrikes politiken. Hvad den förra beträffade så erinrade talaren hr Björck om ett begånget misstag, i det den till redsättning föreslagna posten verkligen vore genensam, enär Sverge och Norge bidraga till rela anslaget proportionsvis, hvadan nedsättning kulle kunna ge norrmännen anledning till missvöje. Hvad beträffade den förra, så kunde man isserligen förneka att en nedprutning skulle nnebära ett ogillande, men uttalandet afen peronlig öfvertygelse i detta fall kunde icke föraga intrycket af ett fäktum, som inför Europa kulle visa sig såsom ett uttryck af ogillande. Fillstyrkte utskottets förslag. Hr De Mare yrkade bifall till hr Björcks reervation med den af honom sjelf gjorda föränringen att höja de 50,000 rdr till 70,000. Dermot ansåg hr Lithner intet skäl att frångå utkottets förslag, isynnerhet sedan hr Björck de acto afstått från den af honom föreslagna nedättningen Hr M rberg upptog till besvarande ett yttande af utrikesministern att det ifrägavarande l nslaget borde förblifva oförminskadt om Sverge ille häfda sin jemnbördighet med andra stater. J. ansåg att landet visserligen kunde vinna i nseende genom dess diplomater om dessa vore erkliga statsmän, men att det ock kunde förora i anseende om dess diplomatiska represenanter läte leda sig af ärelystnadens förespeglinar och de af en talare vidrörda stormakts-tradiionerna och sökte spela en roll, som, när det omme till handling, ej kunde upprätthållas. sandets verkliga anseende och jemnbördighet ned andra stater berodde af dess inre styrka, vilken främmande makter, utan diplomatisk illbjelp, kunde på siffran uträkna; af dess sö: ers sedliga kraft, fosterlandskärlek och mod; f landets tillgångar på vapen och penningar. Jessa tillgångar kunde ej erhållas utan nödiga esparingar, der besparingar kunde ske, och etta vore, enligt talarens åsigt, förhällandet d tredje hufvudtiteln. Talaren ansåg sig lik, af förekomna skäl, böra bifalla utskottets etinkande i dess första punkt, men förena sig sed hr Indebetou i afseende å innehållet af den öreslagna skrifvelsen till K. M:t angående framida indragningar. Hrr Oiterström och Nils Larsson yrkade biall till utskottets förslag, men hrr Bengtsson ch Cer! Ifvarsson till ht Björcks reservation i ess ursprungliga lydelse, den sednare dock med iträdande i 4:de punkten af hr Indebetous förg och af skäl, bland annat, att man på allt ;sjligt sätt borde göra besparingar för att lätta ördorna och hindra utvandringen. Om man nu ;ke kunde göra en nedsättning utan att detta kulle betraktas såsom ett misstroendevotum, så unde talaren icke förstå, huru man framdeles tan famma påföljd skulle kunna företaga några esparingar. Det vore ett synnerligen farligt rejudikat att Jåta på sådant sätt binda händerna a Sh . Hr Blanche. Jag trodde att sparsamheten skulle