Aftonbladet – 27 mars 1867, sida 2

Solikamsk och fördes härifrån längs vattendraen till särskilda städer. Under) Catharina II:s id ingick salthandeln såsom ett kronans regal i tatsinkomsterna och på orten inrättades ett sörkildt embetsverk och kronomagasiner för saltet. Handeln steg årligen till allt större dimensioner. Kring året 1827 steg omsättningen redan till nära 7 millioner pud, hemtade från olika trakter af östra Ryssland. Saltförråderna på orten förvaras uti flera tiotal tämagasiner och lider, belägna vid stranden af floden Oka, och torde beloppet af i dem magasinerad vara för närvarande vanligen uppgå till 7!2 million pud. När den särskilda saltssyrelsen? i Nischnij Novgorod år 1855 upphäfdes, ställdes förråderna under guvernementets kronokontors öfvervakande, sålunda att under detta närmast subordinerade en Uppåy: ningsman och ett tillräckligt antal adjointer. De hade att emottaga saltet till magasinerna samt att efterhand utlemna det, till dels enskilda kö: pare, dels till forsling genom kronans försor till andra städer. Särskild snörbok skulle naturligtvis föras öfver förråderna. Hvarje utleverering skulle ske på skriftlig order af kronokontoret. Köparne erlägga penningarue åt uppsyningsmannen, som sedan eger att öfveriemna dem till ränteriet. Saltets emottagning sker under hela tiden navigationen är öppen och utleveransen dels under hela sommaren, då fartygen lägga till under magasinerna, dels under vintern, då det lastas på foror. Största delen utlevereras dock om sommaren. År 1829 var det en ovanligt svår vårflod, som gick öfver bräddarne. Magasinerna kommo under vatten, men endast på en fjerdedels arschins höjd öfver grunden. De dåvarande förvaltarne af kronans saltmagasiner begagnade sig af denna konjunktur och anmälde att saltet blifvit upplöst och försvunnit i stora massor; sedan de sålt det sålunda som försvunnet uppgifna saltet, skapade de sig en god förmögenhet, men blefvo ostraffade. De ha alla sedan dött. Ehuru vattnet högst sällan öfversvämmar magasinerna, ha räkenskaperna fortfarande uppvisat årliga förluster genom att saltet förrumnnit; häraf hade åtskilliga p r en god inkomst. År 1849 stod vattnet vida högre än 1829 och man antog att denna välsignelse skulle leda till en vinst af en half million rubel, men den dåvarande guvernören förekom alla spekulationer genom att låta örsegla magasinerna och öppna dem först sedan vattnet fallit. Det befanns nu att saltet Pförrunnit? till endast en ringa del, nemligen blott så mycket, som hunnit blifva uppblött. Efter detta experiment var det redan svårare att kunna draga nytta af öfversvämningarne, och ehuru sädana fven sednare inträffade, förminskades saltqvantiteten vid dessa endast obetydligt mot hvad som år 1829 försvann i obekanta öden. Den nuvarande vinterns stora snöfall utlofva en hög vårflod, och antagligt är att man räknat på den för att försnilla af saltet. Andra åter säga att balansen i magasinerna redan länge existerat och småningom tillvuxit; men vid hvarje ombyte af förvaltare hade de afgående embetsmännen åt de tillträdande erlagt en penningsumma. Huru det än må vara, men en och en half million pud salt fattas nu. Tillgången vid upptäckten var följande: Några handlande, som önskat köpa salt, hade erlagt en del af köpesumman på förhand, men då de sågo att de fingo vänta på leveransen, medan andra mycket reguliert utfingo det belopp de åstundat, skyndade en köpman att klaga hos guvernören. Man efterskickade förvaltaren, men denne hade försvunnit. Då ryktet spridde sig att han icke mera fanns på orten skyndade ordföranden i kronokaontoret till hans hem och öfvertalade hustrun att, för att rädda sin man, utlemna några af tennes papper. Hon ingick på att låta uppbryta hans skrifbords lådor. Öfverstien sådan fann man ett bref till gensdarmofficeren; i detta bref underrättade han om balansen samt förklarade att alltsammans utlemnats på kronokontorets order. Ordföranden ville förstöra detta papper, men förvaltarens hustru, som förstod hvad frågan gällde, sökte borttaga papperet och ropade på hjelp. Tvenne qvinnor insprungo och öppnade en kamp med ordföranden. Barnsköterskan bet honom i handen, så att han släppte papperet. Om förvaltarens flykt hade man telegraferat åt olika håll och-lyckats fasttaga honom. En särskild undersökningskommission i målet är tillsatt. En hel mängd handlande äro inblandade i affären. Samtliga kronokontorets embetsmäns egen-!om är beiagd med qvarstad, men det säges att den icke skall kunna betäcka balansen.