RIKSDAGEN Gårdagens aftonplenum. Första kammaren. Föredrogs bankoutskottets utlåtande n:r 14, af. styrkande motioner, rörande dels indragning af en skilda bankers rätt att utgifva sedlar å mindre valörer än tjugu rdr, dels upphörande af all vidare oktroj för banker med sedelutgifningsrätt. Mot det resultat hvartill utskottet kommit upp trädde ingen talare, men utskottets motivering ogillades af hr Walienberg, som framhöll att, om det vore nyttigt att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt upphörde, denna åtgärd borde vidtagas så snart som möjligt. Frih. C. A. Raab instämde med hr W., och förklarade sig vara stor vän af de enskilda bankerna, men yrkade likväl återremiss, emedan han ansåg att denna fråga vore af civillags natur och derför bort af sammansatt bankooch lagutskott behandlas. De framställda anmärkningarne besvarades af hrr fleotersvärd och Malmsten, hvilken sednare uppläste den del af 1864 års kungörelse, hvarigenom frågor af detta slag förklarats icke vara af civillags natur, samt påpekade att den föreslagna åtgärden, om den nu vidtoges, icke skulle kunna tillämpas på länge, emedan flere banker nyligen bliivit bildade eller andra fått förnyad oktroj. — Utlåtandet blef på framställd proposition bifallet. Derefter föredrogs lagutskottess utlåiande n:r 14, afstyrkande dels tvenne motioner om ändring vissa delar af nu gällande konkurslag, i hvilka delar utskottets hemställan godkändes, dels ett föreslaget tillägg till 51 i mom. i konkurslagen, åsyftande en förklaring huru med försäljning af fast egendom, som tillhör konkursbo, skall förhållas, i den händelse att vid af borgererna föranstaltad auktion icke erhålles så stor köpeskilling att den betäcker inteckningarnes bejopp. — Vice talman hr Almqvist och hr Walenberg gillade båda motionens syfte och påpekade huru med det nuvarande förfaringssättet, då sådan försäljning skall ske genom konungens befallningshafvande, det kan inträffa att dyrbara egendomar och anläggningar bortslumpas för en spottstyfver. Såsom exempel härpå anfördes försäljningarne af Högboverken och Garpenberg. Bada talarne ansågo derföre att sådan försäljning borde verkställas genom sysslomännen i konkursen, och yrkade derför återremiss. — För bifall yttrade sig hr Holmberg samt grefve E. Sparre, som dock icke ville motsätta sig remiss, helst som andra kammaren redan fattat ett sådant beslut. — Punkten blef också på framställd proposition återremitterad. Utan diskussion godkändeslagutskottetsutlåtanden n:r 45 öch 52, afstyrkande motioner om ändring af den i gällande legöstadga bestämda flyttnihgstid; om ett tillägg till17 kap, 13 handelsbalken, i fråga om rätt till betalning i konkurg för fordran på grund al borgen; om ändring i k. örordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof:om indring i 2 kap. 10 strafflagen; om skyldighet att underhälla bostadshus ät extra provincialläkare; om ändring af gällande stadganden i fråvom skyldighet att bygga och undarbö : e rHRrDN Tana allmänna vägar och broar: rötgnae indelning och underhåll af byvägar; samt rörande, rättighet för snöplogjag att nedtaga vissa hägnader. Slutligen Into 00 inbjudanden från Andra kammaren att förenå sigi dess beslut om framställningar hos K. M:t, dels om det förklarande att hvad 11 i k. nstruktionen för Serafimerordensgillet af den 28 April 1791 stadgar i fråga om ordensgillets rätt ud 1äsa till skatte försålda hospitalshemman, då le sålts utom börd, upphört att vara gällande, lels ock derom att K. M:t täcktes taga i öfverägande huruvida helt och hållet; eller med hvilka nskränkningar och undantag. skyldigheten för