Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 3

MUSIK-PRESSEN, Felix Mendelssohn-Bartholdy, 25 valda Sånjer med svensk text. Mendelssohns rika snille och djupa lärdom, det älskvärdt impone ande i hans personlighet gch det rastlösa nit, som dref honom att mäktigt ingripa: ästan hvarje större musikaliskt företag un. ler hans verksamhetsperiod, bländade hans samtid, och förvärfvade både åt mästarer och hans verk, synnerligen i Tyskland, Engand och vår nord, den lifligaste beundran. ön tid har funnits då ett icke ringa ental musikälskare jemförde Mendelssohns oratoier med Heendels, hans symfonier med Beethovens, och havs romanser med Schu: verts; då man på grund af hans glänsande ratursymboliska verk betraktade honom så: om den rent romantiska periodens förnäm te koryfe, och derjemte ansåg hans Antisone och ZEdipus såsom afbildningar af det intika, fulit jemngoda med, att icke säga ifverträffande Mozarts Idomeneo. Likasom ll öfverspänd beundran har deuna alstra reaktion, men reaktionen är sällan eller allrig rättvis, utan, framkallad af en öfver Irift, urartar han sjelf till en motsutt så lan, och först en aflägsen tidsålder är de beskärdt att åt det till en början förgudade sedan, underskattade — eller. tvärtom — gifva dess rätta utmärkelse i det allmänna omdömet och dess rätta plais såsom histo riskt konstverk, tänkt i förhållande till dei nela! Om intresset för Mendelssohns större wrbeten numera tyckes något afsvalnadt, då sans oratorier och symfonier långt mindre ofta än förr gifvas i Tysk!snd och England ch hans herrliga Midsommarnattsdröm under :epresentationern2 i Lopdon stundom van Isliserag genom tillägg af simplaste slag fortfara emellertid hans mindre verk, sär leles hans Lieder obne Worte och de un. lerbart sköna duetterna att åtnjuta anför. ninskad popularitet. Säväl af dessa arbe. en som af hans sånger för em röst utkomner ännu den ena upplegan efter den anIra, och hvarje sådan synes.oss vara en värderik gåfva åt allmänheten, väl förtjent f dess tucksamma uppmärksamhet