Aftonbladet – 20 mars 1867, sida 3

IR co SE oo AR a liga för vär modernäring, särdeles:i de provinser som hufvudsakligen skola uppsätta armån och bemanna flottan; (Slutet följer.) Potpourri. Innehåll: Ett franskt orig:nal. — En scen från lagstiftande kårens sessioner. — Karakteristik af en döfledamot af samma kår. — Ponsards länge väntade drame Galilte och Verdis nyaste opera Don Carlos. — Teaterfriheten i Frankrike. — Racine och Corneille på Caf Eldorado. — Ett jo li mot, som ej är för vackert. Bland mera originella personligheter inom franska lagstiftande kåren måtte en markis de Pir6 vara en. Att döma af parisertidningarnes redogörelser för sammanträdet den 8 Mars förekommer markisen åtminstone litet underlig. Protokollet för föregående degen var uppläst och godkändt och presidenten Schneider hade meddelat kammaren regeringens lagförslag om n nationalbelöning af 400,800 fres åt Lamartine, då markis de Pir6 kommer inskyndande i salen och på vägen till sin plats teger till orda. Markisen. Hur är det, är gårdagens protokoll godkändt? Flere röster: ja! ja! Markisen. Hr president! Jag har en anmärkning att göra. Det var omöjligt att höra den ärade hr Havins tal i går; jag har läst talet i dag på morgon och deri funnit ett uttryck, som rör mig. Jag ber att få svara på det. K Presidenten. Protokollet är uppläst och godkändes utan någon anmärkning. Men den ärade ledamoten kan ju ändå få tala om protokollet och jag ger honom ordet. Markisen. Jo, i går slutade den ärade hr Havin sitt tal med en anklagelse mot mig, emedan jag skulle ha tillåtit mig en personlig förolämpning mot honorh och med anledning häraf åberopade han sin egenskap af hedersdeputerad för departementet Seine. Men hvad sade jag då i förra sammanträdet? Jo, jag sade, utan att nämna hr Havins namn, att de deputerade af yttersta venstern hade för vana att kalla sig Frankrikes representanter, ehuru de i verkligheten ej vore annat än deputerade för Paris och dess förstäder. Eugene Pelletan. Det är ju ändå alltid något! Markisen. Hr Havin har sagt, att kammaren med bifall mottagit hans andragande. Moniteur deremot säger, att kammaren med välvilja afhört mina ord, under det samma tidning konstaterar, att presidenten flere gånger under hr Havins tal måste påbjuda tystnad. Den der personliga förolämpningen, hvaröfyer hr Havin berl klagar sig, månn tro han anser den ligga i de ord jag yttrade mot subskriptionen till en Istaty åt Voltaire? i åväl! För att ge den ärade hr Havin all möjlig upprättelse skall i komplettera min tanke. Den ärade hr Jules Simon sade för ett par dagar sedan, i mycket charmanta och -aristokratiska ordalag, att han ej funnit i det gamla Frankrike mer än en framstående Gvinna, värd att omtålas8: M:me de Såvigne. Jag är mera demokratisk af-mig och jag känner till tre allraminst (skrattsalfvor), hvilkas minne förtjenar att bevaras. Jag är ej den som ämnar uppdraga biografien öfver alla historiska qvinnor i Frankrike .. Presidenten. Allraminst tyckes det justerade protokollet böra ge anledning dertill.... (Allmän munterhet) . Markisen. Jo, jag fioner i historien om det gamla Frankrike minst tre qvinnor som förtjena respekt af oppositionen : den heliga Genoveva, denna folkets dotter, som dref Attila från Paris, I skänkande sin kraft åt parisarne, som då alldeTles saknade sådan; Jeanne Hachette, icke folkets dotter såsom man den tiden sade, — i våra daIgar äro vi alla folk — utan medborgarinnan i I Beauvais, som försvarade och räddade denna stad; slutligen Jeanne dAarc... PEugene Peltetan.. Som blef bränd af högvördiga presterskapet... (oväsen). n röst. Af engelsmännen var det. Markisen. När man talar om presterna vore det högst önskligt, att de ej insulterades hvaärenda gäng... Eugene Pelletan. Och att de aldrig brännt Jeanne Dare... Markisen. Jag skulle önska, att vissa tidningar ej skrefve, såsom de göra, om yppiga fester som sägas gifvas af deras högvördigheter biskoen allusion. på msgr Dupanloup, som i sitt palats ger både mat och dryck åt en mängd öfversvämmade... Det skulle intressera mig att få reda få hvilka rätter de bestå sig, vissa hrr journaister som tala om lyxen på biskopsborden... (skratt). a För att ej borttaga kammarens tid inskränker jag mig till att tillägga, att jag alldeles icke är någon fiende till parisarne; jag är blott motstån: dare till denna parisiska. populace, som vissa tider kryper fram ur källaryåningarne och Herren vete icke hvilka hybblen, för att bygga barrikader, massakrera general Brea och mörda erkebiskopen af Paris. N Flera röster. Sluta då, nog, alldeles nog! Markisen. Nej, jag är ingen fiende till parisarne;. jag har blifvit uppfostrad i ett college i Paris, under vård af två män som. försvarat Paris och Versailles, jag har varit på Montrouge och Roqvencourt, der ni aldrig varit med er fot, hr: Havin! Flera röster: Till dagordningen! Presidenten. Saken börvara slutdiskuterad nu. Vi öfvergå till dagens föredragning: Hr Havin är, såsom bekant, hufvudredaktör för Bigele: och den :som ifrigt sgiterar för uppresandet af en. staty öfver Voltaire. Det finns en ledamot i kåren, som; mycket intresserar publiken på läktarne. Hvarje gång en talare stiger upp på tribunen kommer en liten gubbe, med svart fidenkalott på hufvudet, och ställer sig på tribunens ena trappsteg; han häller lyfted till örat sin högra hand krökt. till hörlur. När en talare yttrar sig från sin plats kommer gubben genast fram till talaren; slitidshållande handen vid örat. Denna medlem af kåren, den mest samvetsgranne och den mest döfva bland alla, säger en pariserkorreepondent till-en belgisk tidning, vill tydligen ej afge sitt votam förr än han hört alla skäl för och emot. Deme gubbe, som ej är någon annan än general Gorsse, var förr i tiden en man med stort mod och jag vill berätta ett drag ur hans historie. Under vårt krig i Spanien erhöll han af marskalz Soul befallning att gå öfver en liten flöd nära San Bebastian, för att besätta en punkt som var nödvän ig att innehafva för att kunna afekära reträtten ör engelsmännen. Han, beger sig genast på väg, han var inte döf den tiden, och står snart ansigte mot ansigte med tiotusen fiender, ehuru han ej påräknat att finna mer än några hundra, ty den stackars kapten Gorsse hade ej mer än en bataljon med sig. Men -hvad gjorde det,, fram--måste han! Man säger åt honom, ati det är att rent af märkningen med ati hänvisa till ordern och han skyndar ned i flocen, följd af sitt folk. Några minuter derefter är hela. bataljonen nedskjuten och chefen qvarlemnad som dö :. Engelsmännen hade fått reda på meningen parne, aldrig borde man åtminstone tillåta sigl: lägga sig på slagtbänken; han besvarar an-g