Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 3

Då gubben ännu tvekade och icke visste hvad min han skulle hålla vid denna oväntade bjudning, steg la Pomme upp, klappade i händerna och ropade: Bravo! lefve herr Lenoir! lefve pappa Pioson! Till bords, till bords, pappa Pinson 14 Alla de andra instämde i korus, och den unge Arthur tillade med sin djupaste bas röst: Till bordet eller på bordet, innan man kommer under bordet!4 Då larmet saktat sig något vägrade den gamle sergeanten höfligt under förevändning af sin tjenst och tör kotleiternas skull, som han måste se ofter. Dem åtaga vi oss, sade la Pomme, eKom och sätt er. Gör det, jag ber er, sergeant, uppre pade hr Lendir med en betydelsefull blinkning ofvanför glasögonen, hvilken lät gubben förstå, stt hans bön var ungefär liktydig med en befallning. Jag lyder4, svarade den gamle soldaten och tog plats mellan la Pomme och PaquesFleuries. Ar ni r. dd för oss?s frågade den sednare mildt. Oh, fröken !... Rädd! en gammal krigsbuss?, svarade Arthur. Hvilken åsna. ni är4, ropade la Pomme, och afbröt Arthur, som fick maten i vrångstrupen. tHör ieke på honom, pappa lilla... han är dum, men han är icke elak... Man får icke döma honom efter hvad han pra tar... han rår icke för det... det är m dfödt. oLa Pommel4 vrålade studenten lifigt förargad, Jag har ju förbjudit er alt kalla mig så.