Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 2

ycklig påföljd för Frankrike, och det hade blott behöfts att säga ett ord för att förhinira detta, ty om Österrike hade segrat, så skulle det ha till sin förmån återupprättat det tyska förbundet, Detta hade väl icke varit så illa som Tysklands upprättande genom Preussen ; men om det hade segrat, skulle det ha försökt a t strängt tukta ita. lienarne. Vi skulle då ha a5dgats deltaga kriget. Italienarne sade detta öppet. Om Österrike och Preussen hade haft lika stora framgångar, så skulle det tyska förbundet ha försvunnit, och en sådan delning skulle ha haft de värsta påföljder. Men då nu Preussen segrat — och man kunde knappt vänta det — så hade det upprättat den tyska enheten till nära tre fjerdedelar. 1 Tyskland rådde i följd häraf blott en enda lidelse: man ville icke längre låta en enda j: tum tyskt land angripas. Thiers upprepade här, att Frankrike blott behöft säga ett enda ord för att förhindra detta, utan att derför göra sig skyldigt till öfvermod. Det borde ha sagt Italien, att det lade sig ut för det tyska förbundet, och italienarne skulle ha förblifvit lugna. Hvad Österrike beträffar, så skulle det ha antagit detta såsom en gåfva från himmelen, ty det hade varit dess lycka. Hvad Preussen angår, skulle det icke ha fört något krig, emedan det då stått ensamt. Han förklarade det vara förtal, att lagstiftande kåren visat sig för fredlig, för att regeringen skulle ha kunnat uttala ett sådant ord. Kårens önskan var väl fred. Men den ville icke ha en feg, egoistisk fred och ville icke, att man skulle tillåta preussarne, italienarne och österrikarne att slå ihjäl hvarandra. Hvad kåren ville var fred för Europa, icke för Frankrike ensamt. Kåren förutsåg kriget och önskade, att det ord skulle uttalas, som kunde förhindra det. Hr Thiers trodde, att om regeringen hade fört ett sådant språk, skulle lazstiftand2 kåren ha ställt alla hjelpkällor till hennes förfogande för att styrka henne (Bifall). Vissa personer hade hyllat politiken att ansluta sig till Preussen för att få Rhen. De hoppades på eventualiteter, som skulle göra detta möjligt. Regeringen kunde icke följa en sådan politik, ty hon kunde icke tillåta den, och så blef Preussen stort. Huru allvarsam ställningen är, bevisar militörlagen. Hurudan är nu ställningen? Thiers kastar nu en blick på förhållandena i Tyskland och beräknar, att Preussen med sina bundsförvandter nu har 31,000,000 invånare; det nordtyska förbundet är enillusion, törklarade han, tyckonungen af Preussen har den militära och diplomatiska makter i sina händer, och hans budget för hvarje soldat är högre än i Frankrike. Preussen hade dessutom ypperliga gränser, isynnerhet vid Rhen och Main. Det innehade Main, som Napoleon kallat Europas nyckel, och iHändelse af ett nederlag kunde det draga sig tillbaka till Coblenz och Mainz. Genom Sydtysklands ordnande gör man den militära enheten fullständig och hr von Bismarck fordrar det nordtyska förbundets hastiga konstituerande, för att ingå sin militära allians med södern, hvilket skulle dana en makt af 40,000,000 menniskor vid Frankrikes gränser. Österrike, som är nästan alldeles raineradt, söker att återupprätta sig. Man måste önska, att detta må jyckas det, emedan eljest Nytysklund skall bersäktiga sig äfven dess tyska provinser. Thiers ville icke tala om den orientaliska frågan, trots hennes allvar, och ehuru hon i högsta grad intresserar Europa. Han fäste blott uppmärksarhheten på, att Konstantinopel i czarens händer skulle göra Ryssland till den främsta makten och låta. Napoleons ord gåi fullbordan, att Europa inom 50 år skulle bli ryskt eller republikanskt. Thiers bekämpade härefter idn om nationaliteternas konstituering; i hans tanke fördrar det sunda menniskoförståndet det turkiska rikets upprätthållande. Han ville detta icke derföre, att han hade smak för turkarne, utan endast och allenast derföre; att turkarne nu en gång äro i Konstantinopel. Talaren hänvisade till lord Derbys förståndiga tal, som delade hans åsigter, och menade, att turkarne icke äro större barbarer än de, som vilja efterträda dem. Han beklagade, att turkarne icke äro kristna, men man måste lika mycket bära aktning för en turk gom förblir koranen trogen som för en kristen, hvilken vördar evangelium. Rysslånd. är faran; det regeras väl af en upplyst furste, men han är icke en-: sam, och man måste göra upp räkningen äfven med hans land. Preussen och Ryssland äro, förklarade Thiers, förenade genom sina intressen, och man måste derföre frukta för, att om Ryss land vill gå till Konstantinopel, skall Preussen ingenting göra deremot, likasom äfven Ryssland sannolikt skall lemna Preussen i fred och ro vid Rhen. Thiers visste icke om något alliansfördrag finnes mellan Preussen och Ryssland; men hån hoppades, att regeringen skulle lemna upplysning derom. Man har, sade han, sistlidet år af Italien och Preussen sett, att om två regeringar äro mycket intima, är ett alliansfördrag snart afslutet. Telaren anså: Frankrike ha händelserna i sin hand! det måste ställa sig i spetsen för de hotade intressena, för att förhindra py orättvisa. Freden gör tillfyllest för att föra detta. Frankrike har väl inga bundsörvandter; Österrike har ännu icke något förtroende och ännu icke tid.att visa sig erkänsamt; Italien söker nya äfventyr; hvad Spanien angår, så ha Pyreneerna aldrig varit så höga; England är uttröttadt på de europeiska angelägenheterna; Tyskland är oenigt med Frankrike i afseende på Danmårk; Schelde låter det glömma Pontus euxinus, och Ryssland håller sig på afstånd. Det har efter Sebastopol icke hyst något groll till Frankrike, men i den danska och den tyska frågan är det icke af samma åsigt som Frankrike. Thiers slöt häraf till, att Frankrike måste skydda de skadade intresBETEN ORG TT TREE timmar. och då vanliven för att hära dit