Aftonbladet – 16 mars 1867, sida 3

historia. RIKSDAGEN. Dagens plena. Första kammaren. Till suppleant i konstitutionsutskottet efter hr R. Adlersparre invaldes hr Sahlin med 28 röster. Frih. A. C. Raab erhöll derefter ordet och uppläste sin förut bebådade, skriftligen affattade, interpellation till h. exc. utrikesstatsministern, sammanfattad i trenne slutpunkter: 1) Om den politiska ställningen inom Europa, om förhållandet till våra grannar fortfarande är sådant att de af K. M:t för två månader sedan uttalade förhoppningar att vi, oberoende af oroligheterna utom våra gränser, skulle fortfarande kunna bibehålla fred, ännu ega samma giltighet som då de uttalades? 2) Om icke det intima förhållandet mellan verldens tvenne största makter, Ryssland och Amerika, utöfvat något inflytande på den trygghet, som Novembertraktaten ansetts bereda oss? 3) Om h. exc. utrikesstatsministern har för afsigt att liksom år 1863 gifva riksdagen del af de diplomatiska skrifvexlingar, som skulle kunna tjena till ledning för omdömet i detta fall? Grefve Manderström anhöll, i anseende till den omfattning frih. Raab gifvit åt sitt ämne, få uppskjuta besvarandet af interpellationen tills han hunnit taga närmare kännedom deraf, samt hoppades att redan nästa plenum kunna meddela de önskade upplysningarne. Utan diskussion bifölls konstitutionsutskottets utlåtande n:r 5, afstyrkande motion om tillägg till 16 1 mom. riksdagsordningen. Bevillningsutskottets betänkande n:r 8, tillstyrkande en skrifvelse till K. M:t, med anhållan om undersökning i hvad mån och på hvad sätt tillverkning af hvitbetssocker kan och bör åläggas särskild beskattning, gaf anledning till en vidlyftig diskussion. Hrr Odelberg och Arrbenius samt frih. Hoago Hamilton förordade alla på det varmaste hvitbetsodlingen, som, enligt anställda kemiska undersökningar, kan bedrifvas öfver större delen af landet och icke med minsta fördelen i de nordliga provinserna, då hvitbetorna derifrån befunnits ega den största sockerhalten af alla undersökta prof. Hvitbetsodlingen vore derjemte fördelaktig äfven för jordbruket, emedan affallet efter hvitbetorna är ett förträffligt gödningsämne, och jorden derför fordrar djupare och noggrannare bearbetning än för säd. Dertill kommer att denna odling, som fordrar många armar, verkar välsignelserikt genom att lemna sysselsättning åt qvinnor och barn, Det vore alltså klart att hvitbetsodlingen borde ega en vacker framtid, om den ej qväfdes i sin linda genom skatter och pålagor. Med anledning häraf yrkade dessa talare afslag till utskottets framställning, och om samma yrkande förenade sig hir Tornerbjelm, Rettig, frih. A. C. Raab, grefvarne C. G. Mörner, Beckfriis, Henning Hemilton, friherre Fprengtporten och grefve E. Sparre, hvilken, liksom renare en af motsidans talare, påpekade den orimliga, enfaldiga motiveringen till utskottets betänkande och förklarade sig bland allt sammelsurium han läst i sina dagar, aldrig hafva sett maken till detta. Hvad sjelfva saken angick, fästade talaren uppmärksamheten Jå huru man vid en oskyldig bolagsprospekt, såsom nu vore i fråga, genast trodde sig se fan afritad på vägen?, och ansåg att man borde ?mota den Olle i grind?. Talaren kunde icke godkänna något förslag, som gick ut på att qväfva en ny näring endast för att skydda en redan befintlig och erinrade om den modlöshet ett sådant beslut af riksdagen skulle framkalla i landet. För bifall talade deremot hr Berlin, grefve Hugo Hamilton, br E. W. Almqvist, som väl icke delade alla utskottets farhågor, men likväl ansåg som en skyldighet att tillse det icke en ny handtering finge börja sin verksamhet under ett starkt och verksamt skydd framför andra näringar; hr Wern, som ansåg orätt att beskatta sockerkonsumenterna till fördel för någon eller några enskilda, och i a!lmänhet icke ville veta utaf större skattebördor, än som för statsverkets behof erfordras. Till samma resultat kommo äfven hrr v. Möller, Beonich, Thorburn och E. E Ekmarv, som framhöll nödvändigheten att fylla den brist i statens inkomster, hvilken genom hvitbetsodlingen skulle uppstå i tullinkomsterna för socker; hr Schartau, hvilken, ehurn han väl visste att hvarken bevilningsutskottet eller något annat utskott höll den penna som skref utskottens betänkanden, likväl bland andra vidunderligheter i motiveringen till förevarande betänkande anmärkte huru det bland annat heer, att den redan i sig sjelf goda jord, som forras för hvitbetsodlingen, skulle erhålla ett verkigt premium genom den för samma ändamål erorderliga bättre bearbetningen deraf, talade lialedes för bifall, men förkiarade sig sedermera, följd af den riktning diskussionen tagit, föranåten att öfvergå till dem som yrkat afslag. . Vid derefter anställd votering, bifölls utskottets ramställning med 45 röster mot 44. Andra kammaren. Konstitutionsutskottets utlåtande n:r 5, afstyrtande en af hr Hedenberg väckt motion om tlägg till 16 1 mom. riksdagsordningen, bifölls fter en kort diskussion. Derefter föredrogs berillningsutskottets betänkande n:r 8,i hvilket ut: kottet med anledning af en utaf hr Hedlnnd räckt motion i ämnet, föreslagit en skrifvelse till (. Mit för att genom sakkunnige personer få unlersökt och utredt, i hvad mån och på hvad sätt illverkningen af hvitbetssocker inom landet lämpigen kan och bör åläggas särskild beskattning, amt för nästkommande riksdag framlägga det össlag i ämnet, hvartill en så beskaffad utreding leder. Med anledning häraf uppstod en lögst liflig och intressant diskussion, som uppog hela den öfriga delen af förmiddagens plenum ch för hvilken vi ämna att utförligare redogöra. iftar slutad diskusssion anställdes votering, då tskoltets hemställan afslogs med 91 röster not 67. nine C(Insändt.) in hostvnkningc ach hafäctnindefrå dn