nade länderna samt1l Vanmara och FINfand. som godhetsfullt bidraga att skänka offent lighet åt ofvanstående tillkännagifvande. Rättegångsoch Polissaker. Rättegång om en fullmakt. Vid fortsatt hand. läggning af målet mellan stadsfiskalen Silfver sparre, hvilken å tjenstens vägnar, ge angifvelse af f. schweizeriförestånderskan C. S. Svensson, numera hustru Habelin, åtalat bokhållaren A. R. Lundström och hr H. Männich, den förre derföre att han bevittnat och den sednare der före, att han begagnat en rättegångsfullmakt, undertecknad med fru Habelins namn, hvilken nezsat till namnteckningen, tillstädeskommo parterna samt åtskilliga vittnen. Innan vittnesförhören började, tillkännagaf fru Habelin att hon ej längre ville bestrida att hon undertecknat fullmakten till hofrätten?, men hon kunde ej erinra sig om bemälde underskrift skett i hofrättens förmak. Hon vidhöll att hon ej underskrifvit någon annan fullmakt än denna. Notarien Synnerberg, hörd som vittne, berättade, att han i November -månad 1866, på anmodan af hr Hugo Lundström, besökt denne i hans lagerkällare, i ändamål att söka bilägga tvistigheter som uppstått emellan hr Lundström och Svensson. Då han nedkom i lagerkällaren hade han, bland annat, hört yttras af endera Hugo eller Alfred Lundström till en annan i lagerkällaren varande person: ?Svensson skickade nyss ner K. M:ts utslag, hvaruti hon blifvit frikänd; här skall ni få se det?. Synnerberg hade läst nämnde utslag. Sedan han läst detsamma, åtföljde han hr Lundström upp i schweizerilokalen, för att samtala med Svensson, men som herrarne af den der varande uppasserskan erhöllo underrättelse att Svensson ej var hemma, aflägsnade sig hr Synnerberg då, men återkom sednare på aftonen. Under det samtal som nu uppstod mellan Svensson och Synnerberg, sökte den sistnämnde förmå Svensson att göra rätt för sig? och på svaret, att hon ej redovisade för 2 månader förr än hon finge veta om hon sluppe likta, hade hr Synnerberg invändt att sedan K. M:s dom nu fallit och hon deri vore frikänd, så kunde denna hennes invändning ej längre gälla. Efter denna, af hr Synnerberg gjorda invändning, hade Svensson förklarat att hon väl visste detta, men ej nu kunde betala sin skuld. För öfrigt hade hon under samtalet yttrat, att hon gifvit hr Lundström uppdrag att sköta målet, och att hon visste det hr Minnich vore sakförare i detsamma. Fru Habelin förnekade det hufvudsakligaste af hvad hr Synnerberg omyittnat, och påstod att hr S. glömt omtala det väsentligaste, nemligen att han kört ut henne?. För öfrigt medgaf hon, att hr Lundström kommit upp till henne i schweizerilokalen och yttrat: ?nu behöfver mamsell ej lägga ut någon plikt, hvarpå han lånat? henne utslaget, men återtagit det dagen derpå, innan hon hunnit läsa detsamma?. Vaktmästaren i Svea hofrätt Johan Pettersson hördes härefter och tog på sin ed, att han den 22 Maj 1866 varit hos Svensson med kallelse att infinna sig i Svea hofrätt påföljande dag. Svensson hade efterkommit kallelsen till hofrätten, der Pettersson vid tillfället bevittnat en fullmakt, underskrifven af Catharina Sofia Svensson. Uppasserskan Johanna Theresia Löfgren berättade, att hon från Aug. 1864 till den 16 Nov. 1866 varit anställd hos Svensson, under hvilken tid hon bört Svensson omtala att hon blifvit stämd för olaga utskänkning; att hon skulle med ed värja sig från åtalet; att hon ej ville detta utan skulle gå till högre rätt; likaledes intygade vittnet, att Svensson efter kallelse varit uppe i hofrätten och att hon vid återkomsten sagt att det skett i och för den olaga utskänkningen. På fråga at fru Habelin om vittnet ej kunde erinra sig att både Hugo och Alfred Lundström varit uppe hos vittnet, under Svenssons bortovaro, och sökt förmå vittnet att skrifva hennes namn under en fullmakt, medgaf vittnet att detta verkligen varit förhållandet, men vittnet hade pekat att lemna den begärda fullmakten. Hr Alfred Lundström bestred Löfgrens uppgift att han skulle varit uppe och bedt henne Aänderteckna någon fullmakt i Svenssons namn. Sedan vittnena blifvit hörda, afgaf hr Mtnnich till protokollet ett längre muntligt anförande, hvars hufvudsakliga innehåll var, att som Svensson, numera hustru H; oo, handlat falskeliga och utaf argt uppsåt?, igenom vittnen redan vore styrkt samt hon varit lika delaktig som hr Hugo Lundström i det brott, hvarför denne blifvit åtalad och dömd, så ansåg hr Minnich sig böra hemställa, huruvida ej fru Habelin borde i häkte genast inmanas. Hr Silfversparre förklarade sig ej kunna biträda yrkandet om häktningsåtgärden. Efter öfverläggning resolverade rätten, att densamma ej nu kunde bifalla yrkandet om fru Habelins häktande, och uppsköts målet tilt den 27 Mars, till hvilken dag fru Habelin skulle infinna sig vid hemtnings påföljd, samt de öfriga parterna vid 10rdrs vite hvardera; och skulle stadsfiskalen Silfversparre till samma dag inkomma med slutligt yttrande. -— Sjelfmord. En arbetskarlshustru, vid namn Lovisa Carlsson, boende uti huset n:r 40 vid Stora Glasbruksgatan och som till i morgon skulle, såsom skäligen misstänkt att ha stulit ett fickur, vid hemtnings äfventyr iakttaga inställelse i poliskammaren, har i dag anträffats hängande död på gården till nämnda hus. Hon hade icke varit hemma under ratten; och var mannen den förste, som fick se henne, der hon hängde, då han på mmenffonen skulle gå ut till vedboden för att såga ved. : — Barnamord: Från Upsala skrifves: 19:åriga flickan Augusta Almgren, hvilken hemma i Husby Långhundra socken af Stockholms län, der hennes fader är skomakare på Risberga egor, här i staden sig uppehållit någon tid utan stalig sv-selsättning, anhölls den 6 dennes på grund t --a misstankar af stadsfiskalen Magni och vgs i förhör, hvarvid hon erkände sig hafva hemma hos föräldrarne i början af sistlidne Deceinber framfödt ett flickebarn, som i dopet benämnts Amanda Augusta, och 14 dagar derefter lerifrån bortgått på väg hitåt staden, medtaganje det späda barnet, som hon utan att för nåson yppa sin gerning utlagt vid en lada och lott öfverhöljt med någet halm. Enligt hennes örsta uppgift skulle barnet då saknat tecken till . Förliden lördag anträffades ock lemningar vf barnets lik. uppätet af råttor, i en lada vid Tökbacken i Lagga socken. Hon sitter naturigtvis häktad och ftere förhör hafva med henne vållits innan hon försändes till ransakning på rederbörlig ort. : — Handlanden Lithanders mördare. Nerikes l Ailehanda berättar: Svea hofrätt har fastställt inderrättens utslag. hvarigenom Karl Fredrik Jansson och Erik Ersson från Svartkär: blifvit! iömde att-för mord och rån mista lifvet. Brottsingarne ha förklarat sig vilja hos K. M:t söka i lifva från dödsstraffet förskonade. i Arsenikförgiftning. Norrköping d. 7. Förl. höst vmtalades en händelse i Kimstads socken, dervid n piga vid namn Anna Stina Andersdotter hastigt ; fled straxt innan hon skulle gifta sig med en wondson i samma socken. Då pigans rastnnder lemmansegaren Sven Jönsson i Fröjerum, annälde för presterskapet i församlingen att pigan flidit i kolera, förordnades att den döda krop-! kuile skyn dsamt begrafvas, och 3 be s