Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 3

UTRIKES, FRANKRIKE. Alla tidningar i Paris anställa betraktelser i anledning af domen öfver Girardin: somliga hemta deraf bevis till förmån för en utvidgad pressfrihet, andra sysselsätta sig mer uteslutande med hufvudredaktörens af La Libert person. Bland de sednare äro Pays, som häftigt angriper Girardin, samt La France, som uppmansr honom att glömma sin dom och atstå från beslutet att ställa sig i kejsarrikets fienders led. Lagstiftande kårens byråer ha enhälligt lemnat bifall till Thiers interpellationer om Tyskland och Italien, och kåren har utsatt diskussionen till i dag. I anledning af Berryers af Bethmont understödda begäran, att regeringen skulle meddela åtskilliga diplomatiska handlingar, bar stateministern förklarat, 1) att då Mexiko icke var i fråga i de pu framställda interpellationerna, bade ban för närvarande inga förklaringar att afgifva derom; 2) att regeringen var beredd att meddela en depesch rörande Italien, som tjenat till grundval för diskussionen den 3 sistl. Maj, samt 3) att han skulle afgifva alla förklaringar, som kunde lända kären till upplysning, men att han icke hade några depescber att meddela, isypnerhet beträffande Italien, af äldre datum än den 8 Maj 1866 Lagförslaget om armens ombildning möter lifligt motstånd bland medlemmarne af majoriteten inom lagstiftande kåren, och man tror, att det ej skall bli antaget annat än med betydliga förändringar. En korrespondent till Köln. Zeit. berättar, att Girardin, som är kommendör af spanska ordnarne Karl III och Isabella den katoleka, bekommit en officiel skrifvelse från Madrid med uppmanivg att återlemna dessa ordensinsignier, emedan han i sitt blad (i en artikel den 23 Febr.) skymfat hvad som är dyrbarast för den spanska nationen. Redaktionssekreteraren ila Liberte, hr Virmaitre, som är riddare af Isabellaorden, har erhållit enahanda uppmaning, hvilken han genast efterkom. ENGLAND. Morning Post meddelar en proklamation, som uppgifves ha blifvit insänd till tidningen i den irländska republikens provisoriska regerings namn. Den börjar med orden: Irländska folket till verlden?, och slutar med förklaringen: Vi proklamera således den irländska republiken.? På ett ställe yttrar den nya regeriogen: ?Vi förklara, att då vi icke kunna uthärda den monarkiska regeriogens plågoris, vilja vi grundlägga en republik, stödd på allmän omröstning, som ät ella skell garantera arbetets inre värde.4 På ett annat ställe heter det: Vi förklara inför våra bröder, att vi vilja föra krig, icke emot det engelska folket, utan mot den aristokratiska ohyra, som uppätit grönskan på våra fält, mot de blodiglar, som utsuga vårt och deras blo . Republikaner i hela verlden, vår sak är er sak. NORD-TYSKLAND. Den allmänna debatten inom riksdagen öfver författningsfrågan tog förliden lördag sin början. Att yttra sig för förslaget anmälde sig bland andra: Twesten, Michaelis, v. Braun, Wagener, v. Gerber Miquel, grefve Bethusy-Huc, v. Puttkamer, v. Sybel, v. Bennigsen, grefve Bassewitz: emot detsamma: Waldeck, Lasker Re, v. Minchhausen (f. d. hannoverska ministern), Franz Duncker, Schultze-Delitsch, Schaffrath, Bou. nesg och Schleiden (schleswig holsteinare). Sedan v. Bennigsen gjort anmärkning mot olämpligheten at denna gruppering af talarne, då många af dem som vill tala för det i sin helhet önskade amendementer i särskilda punkter, och den ordning hvari talaren skulle uppträda blifvit genom Jottning bestämd, eå att en talare för alltid efterträddes a: en emot detsamma, tog den vigtiga debatten sin bö jan. Ett på annat ställe infördt bref från ver Berlin-korrespon dent ionehbålltr en resum af denna första debatt. Under måndagens debatt uppträdde grefve Bismarck tör förslaget, hvarefter f. hannoverska ministern Mänckhausen på det skarpaste anföll preussiska regeringen för dess förfarande i Hannover. Biemarck tillbakavisade energiskt den föregående talarens beskyllningar, som blandannat gingo ut på att Preussen skuile ha brutit öfverenskommelsen i Langensalza. Ministerpresidenten beklagade att exdrottningens af Hannover hof på Marienburg vore en härd för ouppbörliga intriger och tillade att konungen af Preussen redan befallt att göra slut derpå. 7Den minister, yttrade han, ?som j begagnat sig af tillfället att få bort en så illa sinnad dynasti som den we fiska skulle varit en förrädare. Utmana oss derför ej på detta område: ni är oss der säkerligen icke vuxen !