Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 3

dylikt stadgande skulle till en de: frantagas sär ket och öfverflyttas på några embetsmän; att landstingen vore sammansatta af så olika elementer, att någor ensidighet knappt vore att befara; och att, om de befunnes missbruka sin makt, detta nog kunde rättas; art kastoch ståndsintressen, och således ensidiga intressen mellan ränmtegifvare och räntetagare, med den gamla ståndsförfattningen upphört. Sedan diskussionen förklarats slutad, framställde talmannen proposition på bifall till hr Carl Ifvarssons förslag, hvarpå svaret blef ett kraftigt ja. Det oaktadt hördes några röster ropa på votering. Detta föranledde hrr Jöns Persson och C. A. Larsson att föreslå, att de som begärt votering skulle vara skyldiga uppge sina namn. Sedan detta ogillats, segrade hr Carl Ifvarssons förslag med 107 röster mot 26. — 2 och 3 S i samma förslag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den gamla författningen, utom i det afseendet, att deputerade nu ega att inom sig utse ordförande, biföllos. — I ingressen till sjelfva författningsförslaget hade utskottet hemställt, ?att riksdagen för sin del måtte besluta etc. På yrkande af hr se Mare borttogos orden ?för sin del?. Andra kammarens tillfälliga utskott n:r2 hade i utlåtandet n:r 2 afstyrkt åtskilliga motioner angående ändring af k. förordningen den 11 Juli 1862 om ordnande af presterskapets löneinkomster. Dessa afstyrkanden godkändes (ett likväl efter en genom lifligfdiskussion föranledd votering med 64 röster mot 61), utom ett. som likaledes genom votering återremitterades till utskottet med 69 röster mot 44. Under diskussionen om dessa två punkter klagade en del ledamöter, isynnerhet-af den jordbrukande klassen, att löneregleringsnämnderna i allmänhet icke kunnat förmås att bestämma presterskapets löner att utgå in natura, och att de i allmänhet höjt presterskapets löner, hvaremot anfördes, att detjust var meningen med den nämnda författningen, upprättad i enlighet med rikets ständers eget beslut, att det gamla aflöningssättet in natura skulle upphöra, och att, om nämnderna satte lönen för högt, orsaken dertill icke vore att söka i författningen. hvadan ingenting kunde vinnas med partiella förändringar deruti. Med anledning af hr Keijs motion om en gärskild kostnadsstat för jernvägarne, om trafikoch byggnadsstyrelsens sammanslående samt om den nya styrelsens sammansättning, hade samma utskott i sitt betänkande n:r 3 föreslagit, det riksdagen måtte hos K. M:t anhålla att få årligen mottaga uppgiftå samtliga kostnader och utgifter, som äro förenade med trafiken å statens jernbanor, upptagande jemväl tjenstemännens aflöning och de förbehåll beträffande kostnadsstatens tillämpning, som må anses vara nödiga med afseende å arten och omfånget af de förändrinar, hvilka vid samma kostnadsstats tillämpning unna inträda: samt att det förslag, som idetta afseende till nästa riksdag afgifves, måtte. innefatta fullständig framställning rörande de vilkor, hvarunder tjenstemännen komma att anställas. Detta förslag bifölls. — Vidare hade utskottet hemställt, att förslaget om styrelsens organisation icke måtte till någon riksdagens åtgärd för. atileda.? Äfven detta bifölls likasom utskottets hemställati om afslag på förslaget om trafikoch byggnadsstyrelsenisammanslående. Dessa beslut föregingos likväl af en anska långvarig öfverläggning. Hr Keij anförde, att den af honom föreslagna organisationen till sin princip var godkänd i de flesta andra länder; att, Fr nom trafik. och byggnadsstyrelsernaa skiljande i två, brist på enhet och till följd dera? större kostnader uppkommit, till bevis Hvärft åtskilliga exempel lemnades; att, då byggandet af jemvägar numera hos oss komme att inskränkas, vore en särskild byggnadsstyrelse onödig. Hr Magnelll föreslog att byggnadsstyrelsen borde åläggas underställa trafikstyrelsen sina förslag. Hr Hessle ansåg byggnadsstyrelsens arbeten kunna öfvertagas af vägoch vattenb ggnadsstyrelsen och fäste uppmärksamheten på, att om dessa embetsverk skulle omorganiseras, borde det ske snart, emedan det blir svårare ju äldre de bli. Hr Hedlund ansåg det icke vara behöfligt att sammanslå de båda styrelserna, emedan talaren trodde, att då de nuvarande dystra ekonomiska bekymren lemnat rum för en gladare uppfattning af våra resurser, jernvägar skulle komma att byggas till lika stor omfattning om året som förut, sökte vederlägga åtskilliga af hr Keijs uppgifter och visa att, der misstag egt rom, dessa icke berodde derpå, att styrelserna voro skilda och att uppgiften, att de icke kommunicerade med hvarann vore osann o. 8. v. Hr Björck ansåg att man icke borde drifva jernvägsstyrelsen fram, innan hon vore öfvertygad att hon med fördel kunde vidtaga en organisation, isynnerhet då man icke vet om de utländska förhållandena passa för oss, ej heller hvilken utsträckning jernvägsbyggnaderna kunna få. Man borde stanna der utskottet stannat då det erkänt den nuvarande organisationen vara otillfredsställande och uttryckt sitt hopp, att nöd erfarenhet snart må vinnas, på hvars grun en fast organisation, i den riktning motionen anger, kan vara att emotse. Först sedan trafikstyrelsen blifvit fullkomligt ordnad kunde en förening ifrågasättas. Hr Hierta. Hvad beträffade hr Hedlunds glada förhoppningar, att mycket jernvägar framdeles skulle komma att byg: gas, så instämde talaren i denna förhoppning med det vilkor, att icke staten, utan enskilde komme att bygga dem. Ty ehuru statens jernvägar gifvitkhögre behållning än de glada förhoppningarne i början läto förmoda och nu inbragt 2 millioner rår. hade dock intet deraf kommit statsverket till godo. Men om hela denna summa också levererades till riksgäldskontoret, så utgjorde den blott 2 procent på anläggningskapitalet. De öfriga 4 procenten pi de lånade penningarne måste betalas af folket och det kunde icke nekas, att om landet vore öfversålladt med jernvägar och om dessa inbragte lika mycket som nu, så skulle vi alldeles bestämdt bli ruinerade. Derföre vore det nödvändigt att icke drifva på staten att bygga jernvägar och deraf följde t! en särskild bj ggnadsstyrelse kunde anses öfverfiödig. I likhet med flere andra talare önskade hr Hierta återremiss för att uttkottet skulle bli i tillfälle afgifva förslag till en skrifvelse till K. M:t i afsigt att söka få utredt om ej något kunde göras för styrelsernas sammanslående. Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 1 hade med anledning af en utaf hr Beronius väckt motion hemställt om skrifvelse till K. M:t i ändamål att vinna den ändring i gällande skolstadga, a:t lärjunge, som begagnar undervisning i latin, må p målsmans anhållan, frikallas från läsning af grekiska språket och i stället under de lärotimmar, då sådan befrielse eger rum, undervisas på sätt rektor och lärare, med billigt afseende på målsmans önskan, finna för lärjunge lämpligt. Detta förslag bifölls oförändradt, sedan hr Hedlund förgäfves sökt erhålla den ändring, att den från grekiska befriade lärjungen skulle sysselsättas, på sätt målsman finner nyttigt. Samma utskott har förordat till godkännande hr Sven Hanssons motion om ändring i gällande folkskolestadga och föreslagit följande ändring: mellan de på förslag? (till folkskollärare) upp-. förde anställes derefter val af församlingens i kyrkostämma samlade röstegande ledamöter, hvarvid rösterna beräknas efter den för kommunen upprättade fyrktalslängd. På yrkande af herr Berg-tröm återremitterades detta förslag, emedan, då den gamla författningen i afseende pi ifrågavarande val var tillämplig både för land och stad, den nya blott skulle bli tillämplig för landet; hvarjemte hr Johan Olsson visade att en person skulle kunna ensam tillsätta folkskollärare. Slutligen bifölls samma utskotts betänkande n:: 20, med anledning af motioar utaf hr G. v.Proschwitz om tillägg till skolstadgan, dels tillstyrkande skrifvelse till K. M:t i det syfte, att lärjunge med fu!lgadt klassflyttningsbetyg från ett elementarläroverk må ega rättighet att utan särskild examen intagas i ett annat och der uppflyttas i näst högre klass efter enahanda gran der, som gälla för detta läroverks egna lärjuna mA tlanHtrenna föralag