Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 2

Jag skall icke göra så mer, svarade la Pomme och tog åter sin tillflykt till smekningar. Elaka barn, skynda dig hem! Jag skall vänta på dig.4 Nå, jag skall köpa mina förnödenheter och kommer tillbaka om fem minuter. Återigen en vagn, inföll portvakten. Det här blir för rasandeX, tillade Arthur, som vid den unga flickans ankomst bemödat sig om att iakttaga en passande hållning. En andra fiacre vände verkligen om hörnet af gatan Pepinigre. Paques Fleuries begagnade sig af den uppmärksamhet systern och hennes vänner egnade åt åkdonet, för att aflägsna sig. Fiakern stannade framför porten. 4Se, herr Lenoir!4 utbrusto de tre unga, gladt öfverraskade, Portvakten helsade också genom att vördnadsfullt lyfta venstra handen upp till sin mössa. Ja, på min ära! det är verkligen jag! -Det skulle vara svårt att förneka min identitet, svarade den nykomne och hoppade lätt ned på marken, ehuru han var insvept i en vidlyftig pels och stora resstöflar, som räckte honom ända upp till knäet. Ni har haft en lycklig resa, herr Lenoir 2 7 Alltid lycklig, pappa Pinson, alltid lycklig, eljesv skulle jag icke göra om det igen. aDet är rätt?, sade Arthur vigtigt och med graflik röst, som kom herr Lenoir att vända sig om. : Aha! det ser ut som om gorgen icke skulle trifvas vid gatan Astorg?, utbrast han muntert. Eller som om man skulle erfarit den.? CHvaraf följer att man slår den ifrån sig.? Riktigt, riktigt, riktigt! fortfor Artbur i gamma högtidliga ton.