Aftonbladet – 14 mars 1867, sida 2

dag, ljus som en solstråle, kom i detsamms ned på gården, En enkel grå ylleklädning, en röd hat och en stackars liten sjal af samma färg som klädningen utgjorde hela hennes toilett. Men en gloria af ärbarhet och renhet gaf hela hennes varelse ett behag, som den mest lysande drägt icke kunnat ersätta. Uti hennes stora, blåa, mandelformiga ögon lästes ett uttryck af lugn, godhet och inre förnöjsamhet, sådana som blott en från all ånger och alla förebråelser fri själ kan erfara. Hennes smidiga växt tog sig lika väl ut i detta gråa ylle som om Hon varit höljd i böljande siden eller det dyrbaraste sammet. Det var Paques-Fleuries, Rosettes väninna och syster. Hon höll i handen ett af dessa bleckkärl, med rörligt bandtag, zom i dagligt tal kallas mjölkbunxar, CJag har ingen tur; det är den apan Arthur som för otur med sigX, sade la Pomme glädtigt och sprang fram mot systern samt kysste henne ömt på båda kinderna. Men Paques-Fleuries lät icke narra sig af dessa upprepade ömhetsbetygelser och hotade systern med fingret. Ja jaX, sade hon, du skulle vilja tillsluta munnen på mig med de der kyssarne, du stygga Rose!... Men det lyckas dig icke. Om du tror att jag tänker ned tystnad förbieå din utflykt, så bedrager du dig :Ar det möjligt att vara på benen vid denna tid? Det är ju du också, inföll den andra eg k ag, jag har nyss stigit upp ur sängen. 0ch jog jag tänker just lägga mig nu. Du tager lifvet af dig på det der sättet, min syster, sade Paques-Fleuries allvarganmt,