Aftonbladet – 12 mars 1867, sida 3

Rättegången emot Emile de Girardio ooh boktryokaren Serridre. Dagens stora händelse i Paris har varit Girardins uppträdande inför den korrektionella polisdomstolen den 6 dennes. Man bildade queue redan kl. 9 på morgonen, och domsalen kunde ej rymma alla, som önskade åhöra förhandlingarne. Bland åhörarne såg man en stor mängd tidningsskrifvare och politiska män, attachåerna vid de förnämsta beskickningarna, åtskilliga af oppositionens medlemmar i lagstiftande kären såsom Glais-Bisoin, Pelletan, Bethmond m. fl. isom de åtalades advokat anmälde sig föreståndaren för advokatkåren Allou, som dock förklarade, att han endast skulle biträda dem, men icke tala, emedan de önskade försvara sig sielfva. Den förbrytelse, ezom lades de anklagade till last, var, såsom bekant är, uppvigling till hat och förakt för kejsarens regering. Girardin hördes först, och hans förklaing var hufvudsakligen af följande innehäll: Jag har icke velat uppvigla till hat lika litet som till förakt för regeringen; jag har skrifvit en sida historia, jag företagit en mönstring af händelser, som alla känna, jag har med mitt förstånds uppriktighet sammanfattat betydelsen af den ställning, som dessa i min tanke medföra för landet; har jag väl misstagit mig i denna min roll af krönikeskrifvare snarare än polemist?.. Det finns cn allmän mening som kan afgöra det; men behöfver jag väl bedyra, att den känsla, jag velat väcka, var en helt annan än hat och förakt; jag har skrifvit sisom en man, den dei älskar sitt land, som är svartsjuk om dess ära Vet man icke för öfrigt, att jag alltid haft til grundsats att aldrig fördölja en sanning endast der. före att hon kan vara obehaglig att höra? Hvac det beträffar, att jag skulle ha varit ledd af pas sion, protesterar jag mot denna beskyllning; jag