Aftonbladet – 12 mars 1867, sida 3

Då det åtal, för hvilket han varit föremål i enlighet med föreskrifterna i artikeln 4 i dekretet af den 11 Aug. 1848, ett dekret, som i Maj 1851 tillät ostraffadt sägas, att den tjugosju gånger af Frankrikes ur allmän omröstning utgångna representanter stadfästade regeringsformen hade blifvit listigt undanstulen (filoutee); ett dekret, som på det mest uttryckliga sätt förbehåller, erkänner och proklamerar rätjighet till diskussion och granskning af den verkställande maktens och dess ministrars handlingar — då detta åtal och hans sakfällande ställer honom bland den kejserliga maktens systematiska fiender, skapa de åt honom nödvändigtvis en ny ställning. Denna nya ställning omöjliggör hädanefter vänskapsförbindelser, som äro tjugu år gamla, och hvilka i strid med hans åsigter väl icke än: drat, men ofta modererat dessa. Huru smärtsam denna söndring än må vara, kan han dock icke tveka mellan en pinsam och en falsk ställning, hvilken logiskt skulle bli detta mera för hvsrje dag genom sakernas gång, hvilken han beräknar, och händelsernas ström, hvilken han förutser. Det grymma sår, han bekommit, är ett sådant, som kräfver amputation utan tvekan, så framt man ej vill utsträcka ansvaret till eolidaritet.?