Aftonbladet – 9 mars 1867, sida 3

lelaf andra med beundran som morgonrodnade! n till en ny tid, varar denna stora rörelse rel ännu och slår Europa med oro och förvå m ning; men för den som ställer sig utom der igamla verlden och frigörande sig från alle t, nationella fördomar lugnat betraktar sakerne s är det tydligt, att i verldens historia der r) amerikanska revolutionen är en mera bety. dande tilldragelse än vår. Mudre gripande. r mindre dramatisk, mindre passionerad, och 1jag vore frestad att säga mindre stor i af. -I seende på karaktererna, om jag der ej träf.fade på Washingtons höga gestalt, är det icke desto mindre sannt att hon, genom vig-Iten af de redan vunna resultaterna och frama för allt af de kommande, står betydligt framom vår egen och att den dag närmar tlsig, om den ej redan är kommen, då histoi 1 1 il rien skall inregistrera henne som det mest betydande faktum som slutat det adertonde seklet och börjat de nya samhällenas tidehvarf.? För att sluta dessa utdrag, låt oss ur samma företal, en verklig grufva af praktstäl len, anföra följande yttrande om demckratien i Amerika, — ett samhällsskick hvarom så falska föreställningar äro rådande, men som, ni må betrakta det med sympati eller kallsinnighet, för oss har det omedelbaraste intresse, emedan det utan allt tvifvel är Europas eget i en ej aflägsen framtid: ?Det är ej blott en republik som berrskar på andra sidan Atlanten; detta ord repuI blik är en sväfvande benämning, som under lsamma namn :ömmer de r est motsatta styrelseformer; det är en demokrati, den största, den fullständigaste som den nyare tiden I haft att uppvisa, och jag tillägger, den enda I som haft bestånd. ?Det är ej ett statsskick gjordt af menniskohand, en kopia efter a. tiken modellerad af lärda revolutionärer, elever af Montesquieu eller Mably; det är den naturliga produkten af två sekler af arbete och frihet; det är, hvad Washington också väl insåg, den enda styrelseform som passade för denna kraftiga race af emigranter, detta folk af puritaner fom, låtande ett styfmoderligt fädernesland behålla sin feodal-adel och sitt aristokratiska presterskap, förde med sig sina två skutter: sin i grunden republikanska religion och alla det gamla Englands friheter. ?Härutaf denna egendomliga prägel som skiljer den amerikanska republiken från alla forntidens, liksom från dem som blifvit uttänkta af nyare filosofer och statsmän, hvilka ej förmådde taga blicken från de gamla, och bland dessa nya:e räknar jag största delen af våra egna revolutionära grundlagsstiftare.? Förena Staterna ha löst det problem som af publicisterna förklarats olösligt, prohlemet af en republik sträckande sig öfver ett stort område med en talrik befolkning, af en stat der jemnlikbeten är fullständig både i lagarne och sederna. Med få ord, det ä ej en fantasistat, utan en verklig och vår tid och vår folkstam, der årligen tvåhundratusen europåer, engelsmän, tyskar, fransmän blanda sig med strömmen utan att den deraf blir förändrad; en republik slutligen, bars iörfattning hvilar på en tillräckligt bred bas och är tillräckligt väl beräknad för att under ett halft sekel, utan att åldras, ha lånat sig åt hela 1tvecklingen hos en nation i växande, åt alla handelns, industriens och civilisationens framsteg.? 7D n amerikanska ! onstiutionen är ej demagogisk. Hon eger lagliga medel för att utröna folkviljan, liksom Tför att rena och afkyla henne; men sedan denna vilja en gång på regelbundet sätt gifvit sig tillkänna, är hon det absoluta 1ättesnöret för styrelsen. Det är en pligt att underkasta sig henne, ett brott att undandrsaga fig att hörsamma henne, och majoritetens beslut antagasutan motstånd afen nation som sedan länge vant sig att respektera det största antalets omdöme och vilja. Styrelsen är således fullständigt demokratisk; genom hela sin organisation är hon nödvändigt ett med folket3 intressen; hennes tillvaro har ingen annan garanti än landets tillgifvenhet för sina institutioner.? Laboulayes första syfte var, som han sjelf säger, att endast lemna en historia öfver revolutionen och unionsförfattningens tillkomst, men han insåg snart att mycket af hvad hau hade att berätta skulle bli ofattligt, om han ej införde sina läsare i Förenta Staternas äldre samhällslif. Han har gjort det genom sin ?Koloniernas historia?, hvaraf nu större delen ligger framför oss i svensk öfversättning. Det är ingen på stora spännande händelser af dramatisk effekt rik historia. Det är inga slagtoingar, inga omhvälfningar, inga glänsande personligheter, ingenting med ett ord som förbländar ögat. Det är endast ett tyst, m n rastlöst samhällsarbete, ett arbete, hvars storhet ingen märker förr än ur de kraftiga rötterna skjutit upp en saftig växt och denna växt slagit ut i full blom. Denna första växttid är koloniernas historia. Blomningen är revolutionen. Den var i många afseenden en lefvande republik, skapad af menniskor af hård och bister skola, men det var i denna skola amerikanarne lärde sig denna laglydnad, som midt under deras våldsammaste utbrott aldrig öfverger dem, och denna det lagliga motståndets kraft som böjt mer än en stolt nacke och brutit mer än ett tyranni. Att detta förträffliga verk af er författare, som redan hos oss åtnjuter en stor och rättvis popularitet, blifvit införlifvadt med vår litteratur är i flera afseenden särdeles hugvande. Det ärettibland dem som ej gå spårlöst förbi, hvars idter uppgå i folkmedvetandet och der gro och växa. En resande i Sverge för 300 år sedan. Tagebuch des Erich Lassota von BSteblan. Herausgegeben von Reinhold Schottin. Halle 1866. Under titel Diarium des Erich Lassota von Steblan finnes på Gersdorff-Weichaska biblioteket en gammal, flera gånger öfverarbetad handskrift. som nyligen utgifvits at S