Aftonbladet – 9 mars 1867, sida 3

sider den enskilte endast afstår det allra oundgängligaste åt kommunen och staten och såsom fullmyndig sjelf förvaltar allt det öfriga. Således intet statsförmynderskap. .I Fullkomligt fri i sina rörelser, känner han .Joch tål han inga andra band än dem han .Isjelf pålagt sig, Och dessa inskränkningar gälla endast hans yttre handlingssfer. I sin inre verld, i sin tanke och sina öfvertygelser, är han oinskränkt herrskare. Ingen ansvarighet, intet förmynderskap för hans själ från statens sida. Blotta tanken på en statskyrka är i Amerika någonting så orimligt, att den som föresloge något sådant ej skulle anses vara vid sina sinnens fulla bruk. Friheten låg i Amerika i sederna innan -hon öfvergick i institutionerna. Detta är det ständigt återkommande tema. i Laboulayes framställning och nyckeln till hela I Förenta Staternas historia. Ingenting karak-Iteriserar bättre motsatsen emellan ceesaris-Imen och demokraten än den olika plats de li samhällsbyggnaden vilja inrymma åt fri heten. Medan den förra säger sig — ty det är naturligtvis ett ord utan all meniog — J vilja göra henne ttll byggnadens spets, I ?eouronnement de Yedifice7?, inlägga henne jamerikanarne i sjelfva grundvalen till pyramiden. Hörom Laboulaye: I Förenta Staterna har man ej nöjt eig med att göra den politiska friheten blott och bart till byggnadens spets; man vet der borta att friheten är någonting så massivt, att hon skulle krossa allt med sin tyngd, och att ingenting annat än hon sjelf förmår uppbära henne. Också är deti sjelfva samhällets gruadvalar som man gifvit henne karta blott är en popperslepp och att, om friheten ej förut finnes hos hvarje medborbehof för hans hjerta, den fullkomligaste hjernspöke, såsom det spanska Amerikas exempel mer än tillräckligt visar. Dt är medelst religionen, undervisningen, kommunalivrättningarne, — nationalbeväpnvingen som man gör friheten rotfast i medborgarnes själ: dessa äro de fyra pelarne som uppbära konstitutionen. Kyrkan skild från staten och följsktlgen fri från alla inre tvister och all simoni; undervisningen tagen ur statens händer, men pålagd kommunen och ansedd rom en lifsfråga för republiken; en nationalbeväpning som lägger statens polis och försvar i medborgarnes händer och omöjliggör all eröfringspolitik ; kommunen ensam herre öfver sina intressen och derför ansvarig för sina fel och sina miss tag: dessa äro i Förenta Staterna de fyra väsentliga vilkoren för friheten, vilkor som vi ständigt saknat. Der borta kommer ej det politiska lifvet ryckvis som en sjukdom, det utgör en del af det dagliga lifvet. Man är medborgare på samma gång man är advokat, industriidkare eller arbetare, Hvar och en sysselsätter sig mer eller mindre nära med sin kyrkas, sin skolas, sin kommuns avgelågenheter på samma gång som med sina egna. De röra honom knappast mindre, ty det är han som uppbär, använder eller öfvervakar de summor som han voterat, som har skada eller gagn af sina medborgares misstag eiler klokhet. Sälunda återfinna vi i Fö.enta Staterna detta offentliga lif hvaraf Rom gifvit oss så herrhga föredömen : ifrån första stunden vänjer sig medborgaren att älska staten som sin egen tillhörighet och får på detta sätt denna rättmätiga stolthet som utgör republikernas sin plats. Man hyser der den tron, att en! gere som en vana i hans dagliga lif och ett: och friaste författniog endast är ett farligt styrka och adel.? Det är ur det på glänsande ställen sär deles rika företalet som vi lånat ofvanstående. Men det är ej det enda der despoiismens sterila system jemföres med trihe tens förmåga att lifva och fruktbargöra. Man ser öfveralit tillämpningen på fakta som på ömse sidor om Atlanten ligga för ögonen. Denna parallel har författaren ytterligare utfört i en jemförelse mellan de två historiska gestalter som mera än någon annan kunna sägas representera hvar och en sitt system: Cesar och Washington. Den despotism?, säger han, ?som Cesar införde gaf hela makten åt en herrskare och dömde ett folk att lefva efter en enda mans vilja. Denna korta regering, som grundlade kejsardömet, har kostat verlden fem sekler af ett ohjelpligtför fall, Den kejserliga förvaltningen, ett af de bäst kombinerade system som politiken någonsin uttänkt, utsög till den grad det romerska samhällets krafter, att ej ens kristendomen lörmådde återställa dem ; det behöfdes nya folkracer för att ingjuta friskt blod i de uttömda ådrorna. Washingion grundade en vis och väl ordnad republik och lemnade framtiden i arf, ej det olycksbringande exemplet af brottets triumf, men det välgörande exemplet af patriotism och dygd. På mindre än femtio år har i Amerika, under inflytelsen af frihetens mäktiga lifstraft, ett rike uppväxt som ej är grundadt på eröfringen, utan på freden och industrien, ett rike som före seklets slut skä!! Vara der största af den civiliserade verldens s..!fx OCh som, om det förY tanke, om äreblir troget sin grundläggares hh lystnaden ej aibryter dess lyckosamma 118, skall erbjuda verlden det oerhörda skåespelet af en republik på hundra millioner invönare, rikare, lyckligare, mera lysande än gamla kontinentens monarkier. Se der Washingtons verk! 5; Trots hela glansen af sitt snille, har Casar lemnat efter sig ett sorgligt namn, som blifvit liktydigt med despotism. Washingtons namn är vida mer än namnet på grund läggaren af ett rike: Washinntog öppnar en ny era i historien; större än OCeesar, har han krossat romarens verk; han har gjort slut på den olyckliga skilsmessa som Cesar infört på jorden: han har återförenat verlden och friheten 1? Det är gifvet att för en forskare som bedömer verldshändelsernas vigt från ILsboulayes rent praktiska synpunkt, synpunkten af det varaktiga infl,tande de redan utöfvat och genom sin natur äro egnade att ytterligare utöfva, den amerikanska revolutionen skall intaga ett särdeles högt rum. Hon är i hans åsigt den nyaste tidens största händelse, den franska revolutionen af 89 ej ens undantagen. Det är hon och ej den sednare, som utgör mellanlänken emellan reformationen och vär tids frihetssträfvanden och gifvit oss reformationens arf mångdubbladt till besittniog. Vi kunna ej neka oss nöjet att här återge den jemförelse han nina n oOmellon do härda wowsintimmettivv 1