Aftonbladet – 8 mars 1867, sida 2

STOCEHOLM den 8 Mars. Det synes bekräfta sig, att franska regeseringen tagit något steg i ändamål att ernra Preussen om sina i Pragfreden ätagna förbindelser med afseende på Nord Slesvig. Den af oss i går omnämnda uppgiften härom i Kölnisehe Zeitung förekommer också wienska tidningen Presse och den i Paris under österrikiska auspicier utkommande Memorial diplomatique. Då franska regeringen erinrade kabinettet i Berlin om 5:te artikeln af fredstraktaten i Prag, svarade Bismarck med en hänvisning till nordtyska förbundsriksdagen ; så snart den hade sammanträdt och kunde sysselsätta sig med saken, skulle han bringa nämnda artikel till utförande. Nu har förbundsriksdagen redan flere veckor varit samlad och preussiska regerinsen har enträget uppmanat densamma att behandla de angelägenheter, som bli densamma förelagda med den största möjliga skyndsamhet; men bland dessa angelägenheter har man aldrig nämnt den nordslesvigska frågan, hvarom också icke fanns den ringaste antydning i konungens af Preussen trontal. LIndpeadance belge har säkerligen mycket rätt, då den uti denna bervisatar till förbundsriksdagen endast ser en undanflykt, då det nordtyska förbundet icke har någonting att skaffa med Pragfreden, som Preus sen i sitt eget namn afslöt med Österrike. Man erinrar sig också, att Preussen afstått några qvadratmil af Holstein åt Oldenburg, utan att anse det nödigt att inhemta den nordtyska riksdagens samtycke. Denna sak afgjordes, liksom Holsteins och Slesvigs inkorporation i Preussen, med den preussiska landtdagen, och skola förhandlingar med en representation ega rum rörande omröstnidgen i Slesvig, så lärer det närmast vara nämnde landtdag, som dermed skulle taga befattning, ty den antagna lagen om hertigdömenas annexion omfattar hela Slesvig. Har sålunda den preussiska regeringen förut sökt undanflykter bakom den nordtyska förbundsriksdagen, så kommer den förmodligen nu, då denna riksdag sammanträdt, att finna en ny undanflykt i förklaringen, att någon omröstning i Nord-Slesvig icke kan ega rum: förrän regeringen sökt och erhållit den preussiska landtdagens samtycke. Under tiden söker man uppresa formella hinder för den ena af de nordslesvigska deputerade, Hans Kryger, att tega säte i förbundsriksdagen. Man inser, att de båda danskarne komma ätt intaga samma ställning som de polska representanterna. Dessa sednare ha redan beslutit nedlägga en protest emot de polska landsdelarnes inkorporation i nordtyska förbundet och de göra tillika anspråk på att det polska språket må kunna begagnas under förhandlingarne,