Aftonbladet – 7 mars 1867, sida 2

Känner ni till det? Ja. Och doktor Martel? CJag bör känna honom också, svarade hr Jules högmodigt; men fortsätt. Då Mauclerc återhemtade krafterna fick han se mig, aflägsnade de närvarande med ett tecken af handen, och bad mig luta mig ned till honom... tGodt, jag förlorar icke ett ord af uppträdet, sade f. d. polismannen. tJag lydde honom, han tryckte min hand samt yttrade med sin mun invid milt öra: Min vän, ni har redan gjort migen stor tjenst genom att vara min sekundant... 4CVacker tjenst!4 brummade den andre. Ytterst vigtiga skäl nödga mig att hitkalla en person, som... Han afbröt sig och ropade på doktor Martel, som aflägsnat sig ett ögonblick och stod i en fönsterfördjupning. Doktor, sade han, med allt svagare röst, doktor, jag är en modig man och jag behöfver veta hvad jag har att räkna på; huru lång tid återstår mig att lefva? Och då doktorn tvekade att svara, fortfor han: Sanningen, doktor, sanningen! Det gäller de vigtigaste intressen. Men min herre, svarade hr Martel, tänk icke på det; jag kan för öfrigt ingenting bestämma, och det är icke rätta ögonblicket att sysselsätta er med andras affärer,..4 Ja, inföll herr Jules, alla vanliga plattheter, som man hittar på i dylika fall, 4Men den sårade satte sig upp i sängen och fortsatte: Jag uppfordrar er att svara mig: har jag två timmar på mig? — Oh! mer än det, svarade doktorn. — Två dagar? — Doktorn svarade icke. — En dag? — Ja, i lyckligaste fall. — Såvida icke, säg, jeg ber er, jag befaller er. -— Sävida icke blodet... — Qväfver mig? — Jag hoppas motsatsen. — Men det är möjligt. — Läkaren teg ånyo och Mauclere sade: tack.tt En behjertad man, minsannt, mumlade herr Jules med den beundran som hvarje män af hans käliber hyser för det fysiska