Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 3

närmande, och ej heller kunde härleda sig frå: någon annan grund än en alltför stari värma för ämnet?, hvadan riksdagsordnin gens åberopand.: emot honom (hr P.) ick förljente afseende, och det laglikmätiga för farande som borgareståndet påyrkat alltsi icke kunna bifallas. I det svar, som til nämnde stånd borde afgå, torde måhändt böra framhållas, att den enighet, som råd de riksstinden emellan, icke af denna sal blifvit rubbad, men på samma gång ej vi dare beröras det otjenliga skritsätt?, som blifvit nyttjadt af ett par ledamöter i bor gareståndet. Förste arkiatorn D. v. Schulzenheim med gaf att det naturligtvis skulle vara ridder s-apet och adeln okärt att finna ettaf resp medstånd uti den sinnesstämning, at detsamma offentligen sätter ifråga riksdags ordningens användande på ett vidrigt sät: emot en ledamot, som tillbör ett anna! stånd, än dess egen. Talhade genomläst hr Påhlmans anförande, men Ceri ingalunda någonstädes igenfunnit något enda sårande uttryck emot den constitutionella corporation, som i vår mnational-representation bär namn af det vällofl. borgareståndet?; och samma åsigt hade delats af alla, med hvilka han samtalat. Professor E. Z. Munch af Rosenschöld uppträdde äfven emot den alldeles oriktiga uppfattning af hr Påhlmans anförande, som borgareständet gjort, försvarade äfven varmt judarnes rätt att bär få bosätta sig och idka borgerliga yrken. Till slut förklarade hr Påhlman, att han af grannlagenhetsskäl ej velat deltaga i den nu förda diskussionen, men då den tycktes fullbordad ville han blott upplysa, att hvad i hrr Santessons och Arosenii anföranden förekom, betraktade ban som personliga utfall, hvilka vid annat tjenligare tillfälle skulle besvaras; för öfrigt hänsköt talaren saken till ridderskspet och adelos afgörande — och går jag lugn och uten fruktan till mötes de lika löjliga som vanmäktiga hotelserna?. Genast derefter uppsattes, justerades och afsändes till borgareståndet ett protokollsutdrag, hvari hufvudsakligen meddelades att ridderskapet och adeln ?togit under nos:e pröfnivg de anföranden? af majoren ählmwan, som gifvit enledoing till borgare ståndets framställning. Men då ridderskapet och adeln icke i hr Påhlmans yttranden kunde izenkäpna någon alsigt alt missfirma borgareståndet, hade ridderskapet och adeln icke något aurat svar till sitt resp. medstånd att afgifva, Pän att ridderskape: och adeln med rättvis aktning erfarit vällofl. borgareståndets omvårdnad för medborgares rätt, hvilka, uti en strid-fråga sig emellan, hvaröfver ridderskspet och adeln ej något ständsyttrande algifvit, eller kunnat pfgilva, möjligen må tinnas vara utan sköl förolämpande?. ) Nu var frågan hos adeln afelutad. Borarc ståndets beslut återstod 7i denna ömtå iga sak?, hvarpå borgareståndet lagt så stor vigt, och som i flere veckor försatt ståndet ?i den sensiblaste sinnesförfattning?. — Hvad beslöt borgareständet sedan protokollsutdrazet från adeln blifvit uppläst? — Jo, att — lägga det till riksdagshbandlingarne,