Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 3

En demonstration i borgaroståndet vid 1815 års riksdag. (En riksdagshistorisk skizz of MM.) Biand de många mer och mindre vidunderliga förslag till den allmänna förlägenhetens arbjelpand som vid 1815 års riks dag väcktes, var äfven representontens för Sigtuna, kr Stabecks, att ett nytt Judereglemente skulle upprätias, gående ut på dels att göra Sverge för de här bosatta och med skyddsbref försedda mosaiska trosbekännare si od t som möjligt, och dels att o ed kroppsplikt straffa dem, som, en gång ur landet utvista, dristade återkomma. Motionären be edyrade, att han endast leddes .f den ädlaste fosterlandskärlek och at omtanka för bandeins bestånd och trefnad. Invändes att hans förslag motiverades af ? k köpmanna afund?, så medgaf han riktigheien häraf, blott ordet köpmanna. uteslutes?. — Afunden?, yttrade har, här en vational-dygd, ty hvarje svenskt tänkande mätte väl hellre jöranna vinsten å utländska varor, då de ändtligen skola införskrifvas, åt landsmän än ät hämliogar, de må vara af hvad nation, lynne och religionssamfund som helst.? Han var mycket angelögen om det svenska blodets renhet. Om svensk man utrikes ingick giftermål med judinna, skulle han för alltid vara från riket förvist. — Motionen mottogs med välbehag af ståndet, i den svenska handelns och industriens intresse. Då motionen, delgifven adeln, förekom på riddarhuset den 4 April, uppläste först hofjunkaren Malmerfelt ett memorial, hvari ju darne ömsom försvarades, ömsom klandrades. Han medgaf att judar upphjelpt den förfallna kattunsfabrikationcn och inköpt glasbruket i Stockholm; men de hade också underlättat lyxens tillfredsställande hos svenska folket, Man beskyllde dem för att idka Ierendrejeri; ?men om alla lurendrejare, som derom lagligen öfvertygades, straxt i galge blefvo hi a, få kunde man vid hvarje års elut göra en säker uträkning, om flere judar än kristaa blifvit hängda årligen?. Man fruktade att judarne skulle slå under sig jord och odla mossar; men vore det så farligt om han sjelf körde sin plog. Arbetare vid jordbruket Ilva torparesonen börjv r b st att, blott ban lärt sig litet skrifva och såkna, söker sig in till städerna, helst till bodgosse; ty han vet, att han i handel innan kort får heta min lilla herre?. Hr Malmerfelt hade sedan 1766 varit jordbrukare. Hvarje är hade någon ny pälaga blifvit lagd på jordbruket. Endast ett onus hade bliflindradt, ?nemligen presterskapets husförhör på landsbygden : förut fortforo de från dagene ljus ill mörkret, nu slutas det å två å tre timmar?. — Hvad hr Malmerfelt med sitt ganska Jånga anförande egentligen åsyftade, är omöjligt att afgöra, enär deruti icke något bestämdt yrkande framställdes, Då i ett följande plenum på riddarhuset hr Stabecks motion föredrogs, yttrade frih. L. Boije — efter en ingress, hvari han fremhöll att filosofiens läror icke äro s: som be vis i allmänna ämnen oftare användbara, än då deras verkningar medföra allmän båtnad? — att han efter moget öfvervägande kommit till den öfvertygelsen, alt ?judarne i allmänhet äro icke ållenast icke nyttiga, utan deremot verkligen skadliga för Sverge?. — Procenteriet, lurendrejeriet och vexelvingleriet funnos i Sverge innan judarne här fingo inträde, och om de bortvisades, skulle de antydda egennyttans utvägar icke deri genom uppböra, blott föga minskas. Men judarne bilda en nation i nationen?, de sysselsätta sig med importhandel, men icke särdeles med exporthandeln. Vi skola arbeia för dem?, yttrade talaren vidare, ?under det att de för oss ingenting annat göra, än öka den tärande klassen, bispringa lyxen och i våra stora städer uppjaga hushyrorna.? Majoren O. F. Påhlman yttrade, att med begreppet om rättvisa och med den men