Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 2

Bladet framhåller vidare med hvilket inresse man i Norge omfattade danska regeingens förslag (1859) om en gemensam skandinavisk expedition till Japan. Rikets mtliga börskomitter uttalade sig varmt r förslaget, norska regeringen, som dejade samma åsigt, tillstyrkte att expeditionen skulle gälla Siam, Kina och Japan, och wasåg ait de betydliga kostnaderna, 150,000 specier, ej borde afskräcka från ett företag, som vore af högsta intresse för Norges skeppsfart. Från Norges sida, säger bladet, ?mötte förslaget sålunda allt det till: mötesgående, man kunde vänta. Från svensk sida kan detta näppeligen ha varit händel sen. Nägon expedition blef åtminstone ej f, och frågan fick alldeles dö bort. Det ar sagts, att företaget befanns vara för kostsamt, att. man saknade ett passande fartyg, och att oroligheterna i Kina och Japan gjorde tidpunkten mindre lämplig; möjligen ha också vid ett sådant kombineradt uppträdande etikettshänsyn gjort sig gällande, som man fann svårt att lemna å sido.? Kunde ej Sverge och Norge — frågar Morgenbladet — tölja Schweiz exempel, som till underhandlare använde en köpman, hvilken lyckades genomdrifva en förmånlig traktat, eller Danmarks, på hvars vägnar traktaten slutits af holländske generalkonsuln. ?Då man antager, yttrar tidningen till slut, att vi ej ha råd att sända någon egen beskickning, vore det hårdt, om de förenade rikenas värdighet ej skulle tilläta oss alt följa den billigare vägen, när den leder lika bra till målet. Det hade varit önskligt, om vår utrikes-styrelse — hvilkens tid nu torde kunna antagas vara jemförelsevis mindre upptagen, eftersom de förenade rikena ha att glädja sig åt särdeles vi skapliga förhållanden till alla främmande makter — hade egnat åt denna sak den uppmärksamhet, hvarpå den i följd af sin vigt för vårt land har berättigace anspråk. Vi finne, att vigtiga intressen ej blifvit tillbörligt vårdade, och alt det är norska re geringens pligt att vända sig till utrikes departementet med en påminnelse om sa. ken, hvilken eljest synes vara bestämd at alldeles bortglömmas.?