Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 2

så högt vördade kapten med hvem han hade att göra, och visade ingen lust att först ÖPpRE elden. å hr Jules slutat sin lilla granskning, började han, i det han med fingret pekade på en stol: Gör er den mödan att sitta ned, min herre. Passe-Partout satte sig. Hr Jules, som icke upphört att studera den främmande, lät i detsamma ett ) tt skratt undfalla sig. Man måste tillståf, sade han, för att förklara sitt utbrott af munterhet, man måste tillstå att en ointresserad åskådare skulle ba svårt att på klädseln känna igen de båda personer, som befinna sig i detta rum. Arbetaren gjorde en rörelse, hvilken betydde så mycket som ett frågetecken. Jag är klädd som en hertig och pär: fortsatte han i det han kråmade sig och fästade uppmärksamheten på sin drägt, som liknade en söndagsklädd perukmakares, men hvilken han ansåg vara ett non plus ultra i sitt slag; och ni, grefve de Mauclerc, nj har varit nog försigtig att förkläda er till er handtverkare, som kommer från verkstaden.4 Och hr Jules började äter att skratta. Passe-Partout drog icke på munnen. Det är ju herr grefve de Mauclerc, som jag her den äran att tala vid, icke sannt? Jag tror inte det, min herre, lydde svaret. Hvad för slag? skulle ni icke vara grefven? 4 CVisst inte, svarade Passe-Partout, som icke öfvergaf sin engelska flegma. Ni skämtar? utbrast den andre, rynkande ögonbrynen såsom den olympiska Jiäviter.