Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 3

röra ER RR land torde göra bibehållandet af ennandagarne behöfligt, på det befolkningen från aflägse bygder må bli i tillfälle att mangrannt fira högtiden i sin kyrka. Tal. kunde således ej finna det ändamålsenligt, att för närvarande bifalla motionen. Hr Hedlund. Den ärade talare, som öppnade diskvssionen, har på ett så väljaligt, ädelt och grundligt sätt framhållit hufvadmomenten i förslaget, att jag ganska väl kunde afstå från att yttra mig. Dock vill jag såsom motionär redo. göra för några omständigheter, som jag anser vid frågans pröfning värda att tagas i betraktande. LR Tul en början vill jag öppet tillstå, att jag icke ursprungligen velat poser or detta förslag. uu har genom ett slags moraliskt tvång ådertill blif. vit förmådd af personer, som, drifna af varmt rea ligiöst nit ehuru tillgifna den skottska kyrkans åsigter, icke kunna betrakta dessa många helgdagar med likgiltighet utan betrakta dem såsom qvarlefvor från den katolska kulten. Då frågan inför en sådan uppfattning är en verklig samvetsfråga, så har den också erhållit en mycket allvarlig karakter. Jag har således framlagt mitt förslag, emedan det varit min pligt, och ehuru jag ingalunda vågat smickra mig med hoppet, att det nu skulle antagas; väl vetande, att, om det ock skulle vinna representationens bifall, ett kyrkomöte står bakom, som icke lärer skänka det sin bevågerhet. Nog har alltså detta förslag hinder att bekämpa, men icke bör man deraf låta sig nedslås. Skall ett förslag hafva någon framtid, så måste det naturligtvis en fåne väckas, och då det, såsom detta, icke kan falla, kan det ej annat än innebära en fördel för förslaget, att de, som skola pröfva det, få tid att väga skälen för och emot och lära sig inse, att det ej har sin upprinnelse från något hugskott, utan är af ett verkligt behof framkalladt. Jag anhåller nu att få yttra några ord meå anledning af de motiver, utskottet anfört för sitt afstyrkande, å 7 Motionen sönderfaller till sitt innehåll och syfte i två delar, af hvilka den ena afser upphäfvandet af de tre annandagarne och den andra förflyttandet till söndag af firandet utaf de tre högtidsdagarne Trettondedag Jul, Marie bebådelsedag och Midsommardagen, hvilka sistnämnda högtidsdagar icke firas såsom särskilda helgdagar i något annat land än Sverge. Dessa tre högtidsdagar utgöra alla em qvarlefva från den katolska tiden och det kan ej i egentlig mening sägas, att något moment i Kristi lefnad är med dem förbundet. Trettondedagen är en minnesfest af de tre konungarne från Österlanden, Marie Bebådelsedag är helgad åt den heliga jungfrun och Midsommardagens firande är af rent hedniskt ursprung. Om dessa högtidsdagar borttoges eller firades å söndagar, så är det ej troligt att det kristliga lifvet i församlingen derigenom skulle minskas. Kongl. Vetenskapsakademien har dessutom redan visat, att högtiderna alldelesicke bes höfva firas på bestämda dagar, vå ehuru Mariza Eehångloedag vanligen inträffar den 25 Mars har dock Vetenskapsakademien i almanachan för år 1866 ÅN den till den 24 Mars, Likasom våra hedniska förfäder vid midvintern firade en fest, det stora Julölet, så firades ock af dem midsommaren den tid på året, då dagen var längst. Då denna fest sedan ingick i den kristna kulten, erhöll den namn efter Johannes Döparen och kallag derföre i t. ex, Danmark S:t Hans dag. Lagutskottet har derföre rätt uti, att denna lor för oss har en urgammal historisk betydelse, men från rent kristlig synpunkt deremot sedd, är dess betydelse ingen. Det är högsommarens åt glädjen helgade fest, som på denna dag firas, liksom vårens fest firas den förste Maj, som nu endast är en glädjedag. Midsommardagen firas derföre hoa oss vanligen på det sätt, att skaror af menniskor begifva sig ut på landet för att ute i den fria naturen tillbringa dagen i 0 och gamman och på ett sätt som icke rätt väl öfverensstämmer med. firandet af en sabbatsdag. Det är nu en gång en gammal stadfästad vana, att så begå denna dag, och utan att ens tänka derpå bryter mängden mot sabbatens helgd genom dagens firande på detta sätt, huru föga klandervärdt det i öfrigt kan vara. Min mening är ej heller-att beröfva folket denna hwilooch 0 Må den gerna framdeles som hitintills anslås åt nöjet och förströelsen; jag önskar blott, att den officiella sabbatsprägel, som derpå blifvit tryckt, måtte borttag as. FR sti Himmelfärdsdag firas visserligen inom fiere protestantiska församlingar än vår på viss dag, men skulle lika väl kunna firas på söndag, emedan den hörer till de ört högtidsdagar, som flyttas än fram och än tillbaka, allt efter som Pösklullmånen infaller vid olika tid. Beträffande annandagarne förhåller det sig sannolikt så, som den förste tal. yttrade, att de äro af judiskt ursprung. Det första skälet utskottet anfört för deras bibehållande är att derigenom beredes tillfälle att besöka kyrkan åt en del tjenare, som eljest icke skulle få: bivista den offentliga dstjensten. Detta skäl är dock bra svagt och förefaller nästan såsom ett gäckeri med hela sabbatsinrättningen. Man fordrar att få två helgedagar å rad, emedan man icke är i tillfälle att värdigt fira den ena; man hat således icke för afsi; att helighålla begge. Samma skäl kunde åberopas för .söndagarne och det vore således behöfligt att jemväl förstärka dessa med en annandag för hvar och en; först då skulle, efter utskottets sätt att se saken, hvar och en blifva i tillfälle att hvar mn dag hålla sabbat. Ett annat skäl har blifvit anfördt, på hvilket äfven jag håller, nemligen att genom annaänforne beredes en väl behöflig ledighet och hvila för den arbetande delen af befol ningen. Sannt nog är det, att de, som bära dagens tuna, kunna vara i behof af en sådan hvila, och let torde välknappt vara för någon som annandagarne i detta afseende äro så kära som för en tidningsredaktion. Men då han å andra sidan betänker, att hans arbetare den dagen gå sysslolösa och således för dem sakna al inkomst och att, när de sedermera återvända till arbetet de ofta äro genom den långa belgen rubbade ur sin lefnadsordning och arbetsvana, så måste han lemna sin egen beqvämlighet åsido. Eller anser man sig kunna påstå, att religiositeten lidit något eller varit i altagande under de år, då anper jul eller någon annan helgedag, utan att vetenskapsakademien jön förekomma det, in. fallit på en de ag för min del tror icke, att så varit händelsen. Såsom ett bevis på hvart firandet af de många helgedagarne Joder. vilk jag endast nämna, att vid jultiden 1865 af 14 dagar 6 voro helgedagar och att vid samma tid ifjol 5 helgedagar inföllo inom sammanlagdt två veckor. Detta förhållande bör efter utskottets mening hafva varit särdeles förmånligt för det religiösa lifvet, och hyllar man den åsigten, så är det att 2 det högsta beklaga, att redan g blott så mänga gamla helgedagar utan äfven förr brukliga tredjeoch fjerde-dagarne blifvit afskaffade. Tyvärr lärer väl dock inga utsig. ter förefinnas till deras återinförande. Genom ett bref som helt nyligen kommit mi; tillhanda, har min uppmärksamhet blifvit fästad på de numera afskaftade s. k. apostla-dagarne, och som deras historia kan vara ganska betecknande, tager jag i friheten att derur anföra. några episoder. Redan Gustaf den I ville afskaffa dem, men de blefvo först år 1665 utmtönstrade från de förnämligare högtidsdagarne, så att väl gudstjenst å dem skulle hållas, men derefter på landet nödigt arbete äfven fick förrättas och jemväl hållas marknad. Carl den XI utsträckte sedermera arbetsfriheten äfven tiil städerna, så att hvar och en fick drifya handel och arbeta, när gudstjenaten var siut. Anmärkningsvärdt är hvad enafauktoriteterna inom vår kyrka Sv. Byter derom yttrar. Han säger: Dock blef arbetet på somliga orter ringa, i anseende till gudstjenstens långvarighet. 1 Stockholm och flera stora städer höllos flera redikningar efter gammal vana. Och förutan det ville arbetare sn ge Posio och Made på ve s) sin lättja under hi ihet. ter anmälan af rev PO vg OR helg lagsfrihet. SR Area