Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 2

STOCKHOLM den 4 Mars. Ett föregifvet tal af konung Carl XVTelegrafen öfverraskade oss i går med den underrättelsen att den bekanta KreuzZeitung i Berlin i en ledande artikel uppträdt emot ett tal, som konungen af Sverge nyligen hållit och i hvilket han berört Iegitimitetsprincipen. Detta var oss en fullkomlig gäta och vi kunde icke utfondera hvad man härmed kunnat åsyfta. Med dagens post ha vi emellertid fätt en förklaring på sammanhanget härmed. Wienertidningen Presse för den 25 Febr. har nemligen innehållit följande s. k. korrespondensartikel från Stockholm: Furstliga ord. (Originalkorrespondens till ?Die Presse?.) Stockholm den 14 Febr. Vid den storartade souper, som enkedrottningen i går gaf för konungen och drottningen och till hvilken omkring 380 personer voro inbjudna, besvarade landets furste den honom egnade skålen med följande ord: Alltifrån min regerings första dag har ja; bemödat mig att bevara freden åt landet, oci om personer funnits, som agiterat till förmån för Skandinaviens krona i Danmark och sökt hos mig väcka den på modet komna anexionslystnaden, så har aldrig den tanken uppstått hos mig att på bekostnad af en furste-existens rikta mig med folk och land, som ovilkorligen skulle ha svurit mig trohet med samma misstroende, som man sett hos det schleswig-holsteinska folket och vid Wilhelms-hyllningen. — Jag vill se hvarje folks frihet betryggad genom furstliga garantier; men dessa måste hvila på laglig grund och icke vara följden af en usurpation, ett våldsdåd. Hvarje folk söker af sig sjelf sitt nya öfverhufvud, det ledsnat på det gamla; det har i alla tider haft den säkra instinkten att inse, hvad dess väl och ve kräfver. Men den, som utan att vara kallad, vill spela beskyddare och räddare, den bär aldrig ärliga afsigter i sina verk och gernin. ar. Han skall väl i det befriade folket alltid inna villiga skattebetalare, som buga sig föl våldets Gessler-hatt; men hvarken i nöd elle fara skola till uppoffringar gerna beredda hjer tan komma honom till mötes. Jag äringen blind dyrkare af legitimitetsprincipen, men lefver i der tron, att om en herrskare vill se sin egen legiti mitet respekterad såsom af Guds nåde tillsatt. måste han hysa samma aktning för andras egan derätt, hvilka likasom han konstituerat sig legitimitet, eller också perhorrescerar han Guds nådskapet och lägger våldet i rättvisans vågskål I senare fallet är fursten blott en herrskare a lyckans nyck.? Så ernergiskt kan endast en skandinavisl konung tala. En vår korrespondent i Frankfurt an Mayn underrättar oss att denna artikel oct detta föregifna tal derstädes och i hela Syd iyskland framkallat en oerhörd sensation så att man sedan ett par dagar snart sagd icke talat om nänonting. annat. På all: bierstugor och värdshus har detta tidnings vummer varit upptaget af läsande och mån genstädes har man högt deklamerat tale och helsat det med mångfaldiga ?hoch? fö konung Carl och för Sverge. För svenska läsare behöfva vi knappt på peka nämnda korrespondensartikels apokry fiska karakter samt att det är mer än tro ligt, att hela talet är komponeradt i Wien Förmodligen kommer Posttidningen att re dan i afton ge en officiel dementi, och mai bör hoppas att densamma blir fortskaffat på telegrafisk väg innan talet ger anledning till vidlyftiga konstöperier i alla Europa tidningar.