Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 1

lämpade efter språkets egendomliga skaplynne, äro regelmässigt föreskrifna, utvecklar sig systemet till hvad allmänt anses vara fulländad stenografi; och skrifhastigheten ökas derigenom till minst 5 å 6 gånger den vid vanlig skrifning, utan att vid skriftens läsning, efter huru lång tids förlopp som helst, någon villrådighet kan ega rum om de ord den innehåller. Det utvecklar sig ytterbgare äfven regelmässigt till en hastigh.t af ända till 10 gänger och deröfver den vanliga. En sådan hastighet, egentligen afsedd för uppteckning af även det snabbaste, att icke säga det värdslösaste tal, har emellertid ej kurnat ernås på annat sätt än att låta redan varande sigler representera flera ord, än förut blifvit dem tilldelade, samt att skrifva flera ord i ett samband utan pennans upplyftande emellan dem. Derigenom försvåras likväl läsningen, och skrifvarens minne måste dervid emellanåt komma till hjelp, för undvikande af möjlig ordförvexling; hvarför ock en så beskaffad skrift bör snart renskrifvas. Läroboken, som gör all särskild undervisning obehöflig, innehåller föröfrigt flera på konstens utbildande inverkande sanningar, dem jag förfirves sökt i andra stenografiska arbeten; och ikaledes beräkningssätt för utrönande af den relativa tid, som olika skrifsätt erfordra; äfvensom en historisk öfversigt af konstens uppkomst och utveckling intill inemot den nuvarande tiden, — deri en kort redogörelse l-mnas för karakteren af de olika metoder och systemer, å hvilka uppmärksamheten ansetts, i konstens intresse, böra fästas. Stockholm i Februari 1867. G. TAUBE.