Aftonbladet – 1 mars 1867, sida 3

TEATER. KONGL. DRAMATISKA TEATERN: Riddar Blåskägg, opera-buffa i fyra akter af H. Meilhace och L. Halevy. Om något bevisar, huru pöbelsmaken hos samtiden vunnit instex och gjort sig gällande inom vissa områden, så är det dessa fianska eller rättare parisiska feeristycken, Offenbackska operetter och dylikt, hvilka i den moderna cesarism ns hufvudstad frodas och bafva sin varelse och stundom förirra sig äfven till andra Jands skådeplatser. Men om å andra sidan några företeelser böra af kritiken och den upplystare allmänheten all. varligen bannlysas från våra tiljor, när de en gång beklagligen kommit så långt, så är det dessa smakförvildande foster af det samvetslösaste lättsipne i konst och det nest sjunkpa sedelif. Det är tyvärr vår förgliga pligt att omnamna, det vårt lands förnämsta skådeplats i dessa dagar besudlats af eit dylikt eländigt machverk. Med djupt beklagande måste vi finna att kongl. teaterdirektiocen, sem annars har så nänga onspråk på allmänhetens tacksamhet, genom en alldeles oförklarlig blindhet förledts att ge ett stycke sådant som Riddar Blåskägg, då edan Den sköna Helena, ehuru öfver den sista uselheten i värde, rönte en så allmän och rättvis motvilja, hos kritiken och den del af allmänheten, hvars omdöme borde vara det enda, vid hvilket en kongl. teaters ledare kunna fästa någon uppmärksamhet. Vi sätta ej pennan på pepperct för att slösa många ord på det nya stycrket, och vi tänka ej heller synnerligt framhålla dess snuskighet ur sedlig synpunkt, emedan derom verkligen ej är mycket att söga annst, än att det synes väl lämpadt för den publik ef Paris slödder, för hvilken det uteslutande fr beräknadt. Vi vilja blott framhålla den rent ef olisliga blandning af smaklösket,