Aftonbladet – 1 mars 1867, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Dråp. I går afton, vid 8tiden påträffades å vägen öfver Djurgårdsslätten, midtför skolhuset, en död karl, som hade ett djupt knifhugg bakom venstra örat. Den sålunda dödade förmodas, enligt hos honom funna betyger, ha i lifstiden varit drängen Jeremias August Pehrsson Ruona. Efter hvad hittills upplystär, hade Ruona kort förut, i sällskap med en annan person, innevarit å krogen Lilla Hasselbacken eller ?Lilla Calle? benämnd, samt blifvit derstädes antastad utaf några af gästerna för det han icke kunde betala den af kamraten, hvilken bortsmugit sig, reqvirerade och af dem gemensamt intagna förtäringen. Ett par af gästerna, nemligen en sjöman och en bergsprängare, hade visat sig särdeles förgrymmade öfver Ruonas oförmåga att liqvidera, samt skyndat efter honom, då han gått ifrån krogen; och misstänkes fördenskull en af dem att vara banemannen. Detektiva polisafdelningen, som fått saken om hand, gör allt för att utspana den brottslige. — Frikända från ansvar. På rådhusrättens fjerde afdelning har under en längre tid ransakning pågått i ett mål mellan handelsbetjenten R. Carisson å ena sidan, samt klädmäklaren J. Håkansson, Ppolis-öfverkonstaplarne Sandqvist och Lindblad samt konstapeln Sandell å den andra. Carlson haryrkat ansvar å Håkansson för det att denne falskeligen skulle angifvit Carlsson för tillgrepp af klädespersedlar och å Sandell och Sandqvist för att de jemte Håkansson skulle pinat Carlsson att påtaga sig ett brott, hvartill an vore oskyldig, hvarjemte Lindblad blifvit anklagad för det att ifrågavarande olagligheter passerat i hans närvaro, utan att han sökt afstyra dem. I går förevar detta mål ånyo, då domstolen efter föregången protokollsjustering samt hållen övning afkunnade utslag, varigenom de tilltalade från allt ansvar friändes. — HFldsvåda. Vid fortsatt förhör med färgaren Andersson, rörande uppkamsten af eldsvådan I huset n:r 16 Södermalm, natten till den 16 sistl. December hördes flere vittnen, utan att någon bestämd upplysning derom kunde vinnas. Brandstodsbolagets ombudsman, v. häradshöfdingen Djurberg begärde uppskof med målet för att taga del af handlingarne, och uppsköts detsamma af nämnde anledning till den 20 Mars. — F. handlanden 4. G. Hallberg. I går fortsattes på rådhusrättens fjerde afdelming ransakningen i målet mellan bokhållaren Herman Blomqvist och f. handlanden ÅA. G. Hallberg, illtalad dels derför, att han under en längre id år 1865, då han bodde hos ett fruntimmer vid namn Thimotheisson på Söder, skulle dolt sitt rätta namn samt kallat sig Lundmark, dels lerför att han under samma tid olofligen skulle illegnat sig åtskilliga Blomqvist tillhöriga guldoch silfverpjeser, hvilka Hallberg pantsatt, så utt Blomerist sedan nödgats utlösa dem. Å sin ida har Hallberg påstått, att han af Blomqvist rhållit de ifrågavarande effekterna såsom säkerret af denne för penningförsträckningar, som Tallberg lemnat Blomqvist, med tillåtelse att vantsätta sakerna. I går, då målet sednast förear, hördes ett af Hallberg åberopadt vittne, provisor Hultgren, som upplyste, att recepter vid ärskilda tillfällen blifvit expedierade å apoteet Enhörningen för Hallbergs räkning under frågavarande tid, och hade budet uppgifvit Hallbergs rätta namn, hvilket å recepterna blifvit antecknadt. Hallberg har äfven som vittne låtit öra en gammal gumma vid namn Almen, som tädat åt honom, då han bodde hos Thimotheisson, lerom att hon skulle gått till apoteket med ecepterna, men Almån, som förut uppgifvit, att on aldrig under nämnde tid känt Hallberg unler annat namn än Lundmark, har förklarat, tt hon icke varit på apoteket med några receper för dennes räkning. Hon hade icke ens veat, att han varit sjuk. Provisor Hultgren kunde cke heller taga på sin ed, att recepterha blifvit emnade af Almåen. ; Hallberg öfverlemnade nu målet till rättens fgörande, hvarefter stadsfiskalen Silfversparre egärde 3 veckors uppskof, för att taga del af randlingarne i målet. — Btöld. På samma afdelning hölls igår ranakning med en tilltagsen tjuf, som föröfvat en nängd stölder här i staden. Karlens namn är 3. H. Strömbäck. Ar 1860 hade han tagit värfning vid ett af gardesregementena, men efter ågon tid blifvit börtskänkt, såsom det heter, ill pionierkompaniet, som arbetar vid Borgamn. Der qvarblef han till 2 Maj förlidna år, lå han kom till Stockholm. Han gick en tid utan plate men fick slutligen inställning som hjelpkarl hos en tapetserare M.. och började nu sina bedrägerier med, att han i M:s namn skref ett bref till en person, hvari M. begärde att få låna 15 rdr. Personen, till hvilcen brefvet var stäldt, svarade att M. sjelf kunde komma till honom. Med detta besked gick Strömväck sin väg, men återvände efter en stund tillaka, nu uppgifvande att M. ej var hemma och att dennes fru behöfde pengarne, hvilka han nu ifven bekom. Sedan Pagan Strömbäck på, då han en gång var bortskickad i något ärende till ett fruntimmer, samt stal en guldring från henne. Guldringen pantsattes. En annan gång gjorde an inbrott samt stal en mängd kläder från en vinna. Af en vagnmakare vid namn K. lånade an en dag en rock samt stal en bila, som han emnade i pant på krogen i huset n:r1 Bryggarsatan för 1 qvarter bränvin och 4 öre. Vid ett annat tillfälle gick han upp i ett hus rid Nybrogatan samt tillegnade sig en i en tanaur derstädes hängande rock samt ett par gaoscher, och kort efter stal han i en egendom på Norr, der han dristigg steg in uti en sal, hvarest ingen fanns inne för tillfället, en doffelkappa n muff, ett par armmuddar och ett par handskar, men tappade i brådskan att undkomma randskarne och armmuddarne i förstugan. Kapan och muffen pantsattes, Med denna djerfhet har han begått flere anmn stölder samt sträckt sina utflykter äfven utom taden. Slutligen blef han fasttagen af polisen och indergiek i går ransakning. Målet angående xonom uppsköts för vidare upplysningars insemtande. — Bodstölder, En mängd sådana ha under lopvet af hösten och vintern blifvit begångna uti itskilliga lärfts-, nipperoch skobodar här istalen. För stölderna äro wvnåer tilltal, vid rådwusrätten ogifta Anna Lovisa Larsson, häktad, samt förre norske jägaren, numera egpa stadsoudet? Stenbergs hustru, hvilken sednare tillsvidare får vistas på fri fot. Icke mindre än sjutton dylika af dem föröfvade tillgrepp ha nu sednast blifvit upptäckta; och ha de brottsliga, fter vanligt eten gått tillväga på så sätt att,