Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 2

Article Image
I Hrr bankofullmäktige hafva nu erhållit I decharge af riksdagen för de af dem från Iden 15 Oktober 1865 till och med utgången af år 1866 vid r ksbankens förvaltning vidtagna beslut och åtgärder. Denna decharge har i båda kamrarne föregåtts af öfverläggningar och beslut, som för fullmäktige måste hafva ett vida högre värde än den formella dåchargen. Vi omförmälde i går det segrande sätt hvarpå en bland de vigtigaste af fullmäktiges åtgärder, det med riksgäldskontoret afslutna obligationsköpet, genomgick riksförsamlingens granskning, i det första kammaren uttalade ett formligt gillande af åtgärden, och den andra afhöll sig från uttalandet af något omdöme derom, men under omständigheter, som gjorde beslutet derom liktydigt med ett uttryckligt gillande. De anmärkningar, som bankoutskottet trott sig böra framställa mot fullmäktiges åtgärder i och för utlåningsräntans höjande, inskränkning af utlåningstiden samt höjande af kreditivafgiften, ha likaledes blifvit af båda kamrarne ogillade. Utskottet hade ansett sig böra för sin del tillkännagifva att, med hänsyn lill de brydsamma förhållanden, hvilka under det sistförflutna året förevarit och utöfvat ett starkt inflytande på bankens metalliska kassa samt dess ställning i öfrigt, utskottet visserligen ej funnit något skäl till missbilligande at fullmäktiges åtgärder att höja utlåningsränta. öfver 6 procent oeh kreditivafgiften till en procent, eller at inskränka utlåningstiden till högst tre månader; men anser sig böra framhålla den åsigten, att dylika åtgärder böra endast i högsta nödfall af riksbanken vidtagas?. — De af oss här kursiverade ord i utskottets yttrande innefatta, såsom man torde finna, ett slags klandervotum mot fullmäktige för de ifrågavarande åtgärderna. Redani går beslöt emellertid första kammaren med 38 röster mot 21, att: stället uttala ett formligt gillande af fullmäktiges ifrågavarande åtgärder, och i dag har andra kammaren med den betydande majoriteten af 103 röster mot 53 undertryckt det ifrågavarande klandrande omdömet — eller klämmen?, såsom det i andra kammaren benämdes. Man har under dessa förhandlingar i en-. dra kammaren haft tillfälle, måhända för första gången under den nya riksdagens verksamhet, att rätt klart uppskatta fördelarne deraf, att den gamla fyrdelningen inom representationen upphört, så att den sakkunskap, som förefinnes inom riksförsamlingen, får tillfälle att vid förhandlingarne utöfva sitt inflytande på ett flertal af dess medlemmar. Det ligger i sakens natur, att ett ganska stort antal äfven eljest mycket upplysta representanter måste vara i mer eller mindre mån främmande för så speciella frågor, som de under dessa dagar behandlade bankoch finansfrågorna; men det har visat sig i huru hög grad en grundlig debatt, förd af med ämnet fullt förtrogna personer, förmår att reda begreppen och, der så behöfdes, undanrödja förutfattade skefva åsigter. Den erfarephet dessa förhandlingar gifvit, lofvar mycket godt för framtiden, och kan anses hafva i ett vigtigt afseende bekräftat de förhoppningar, som fosterlandsvännen fästat vid representationsreformen. Lagutskottets afstyrkande betänkande angående hr Hedlunds motion om annandagarnes och åtskilliga andra helgdoagars afskaffande, har i första kammaren varit föremål för en ganska långvarig och allvarlig behandling, derunder motionen vunnit vida mer understöd än man kunnat förmoda, i betraktande deraf att förslaget framkommit utan att vara på något sätt i den allmänna meningen förberedt genom den offentliga diskussionen. Isynnerhet försvarades förslaget med värma och talent af hr Ch. Dickson. Att förslaget för det närvarande skulle falla, var naturligt; men det är ganska anmärkningsvärdt, att yrkandet om återremiss, i syftning att i någon mån bereda framgång åt detsamma, emellertid understöddes af 25 röster, under det den majoritet, som biföll utskottets afstyrkande, räknade 40 röster.

28 februari 1867, sida 2

Thumbnail