Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

Äro dina föräldrar fattiga?, frågade kungen plötsligt. Åh nej, ers majestät, de berga sig.? ?Menxdu har inga sidenklädningar, inga ringar, inga små vackra nipper att förhöja din skönhet med?? Nej, ers majestät, och jag är också allt för ringa att bära sådana saker.? Men, ser du, mitt barn .,. jag tänker på din framtid ::. om du kommer upp till Stockholm och i hennes majestäts drottningens tjenst, som är god mot sitt folk, skulle du kunna få allt detta och mycket mera... du skulle kunna bli en riktigt förnäm dam, hvartill du egentligen tyckes vara ämnad. Tro mig, mitt barn, du passar icke härnere i en småstad, der man icke förstår gig på alt uppskatta din skönhet. ...? Jag tror, ers majestät?, svarade Kerin, Patt en dotter alltid bör passa för det hem och den krets der hon vuxit upp och —jag tackar för ers majestäts nåd, men — jag vill icke komma upp till Stockholm !? Har man sett en sådan envis liten ungel sade kungen skrattande, reste sig upp och lade helt nådigt sin arm om Karins smärta lif. Ers majestät! hviskade denna och blef snöblek ... ?värdes låta mig gå härifrån ! Och hvarföre så brådt, lilla Hebe? Du begär ett brott mot etiketten, skall jag tala om för dig, om. du tänker göra slut på au diensen ; det tillhör mig, ser du, och jag är mäkta road af att samtala med dig.? ?Ack?, yttrade Karin oroligt, jag känner icke etiketten, och jag förstår icke hur jeg, som är så ringa och obildad, kan intressera ers majestät, men hvad jag deremot förstår och känner är att ers majestät, får vara så nådig och låta mig. gå genast, t innars ... anvars skola mina kamrater oc hela staden säga .. (Slutet följer.)