Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 2

Turu skulle man också, med ögonen fästade vå nuvarande aflöni gsstat, kunna vänta ett innat utlåtande! Man kunde det så mycket nindre som man, af den i sammanhang härmed och till ledning af utrikesministeren .emnade uppgift öfver hvad ett af preussiska regeringen i Peking anstäldt generalkonsulat, tillika med konsulat i några andra städer årigen kostar, ser att denna utgift pe till den lilla nätta summan af cirka 115,000 rdr, utom 60 å 70,000 rdr en gång för alla till etablering etc. För oss framställer sig emellertid ett annat sätt att icke allenast förmånligt realisera ofvannämnda förslag, utan äfven i alla hänseenden få hela vårt konsulatsväsende satt på en ändamålsenligare fot. Detta förslag går ut på, att alla de tre nordiska rikena Sverge, Norge och Danmark förenade sig om ett och samma konsulatsväsende. Till att börja med torde man väl särdeles lätt kunna blifva ense om ett gemensamt konsulat i Kina, och efterhand som de olika ländernas nuvarande konsuler afginge, borde deras platser förvandlas till gemensamt konsulat efter en på förhand uppgjord plan, hvari det då tillika bestämdes hvilka som skulle vara aflönade och hvilka icke. Började man nu med ett g -mensamt konsulat i Kina, så skulle de påtagliga fördelarne vara först och främst minskade kostnader för hvartdera landet, dernäst tillgodonjutandet för hvart land af de fördelar, som något af länderna redan hunnit förvärfva sig framför de andra, vidare ett större och fortare förvärfvadt anseende till följd af den större makt som konsuln skulle komma att representera, slutligen måhända större utsigt för åstadkommande af ett skandinaviskt rederisällskap med hufvudsakligt ändamål att tillfodogöra sig de fördelar som fraktfarten på ina och östasiatiska länderna i så rikt mätt erbjuda, i aiseende på hvilket företag man blott kan beklaga att det icke hittiils hunnit komma till stånd här i Sverge, fastän önskvärdheten deraf länge varit insedd af våra köpmän och anstalter till dess verkställande ofta — fastän förgäfves — varit träffade. Samma fördelar som här så ögonsynligt visa sig för gemensamt koasulat i Kina och östasiatiska länderna skola till största delen kunna anföras för realisation af idten om born! konsulat äfven på andra platser. ehöfdes något ytterligare stöd för denna vår nu uttalade åsigt, så fiona vi dettaide uttalanden, som fälldes på förra årets nationalekonomiska möte i Stockholm för alla 3 nordiska länderna, der äfven resolution fattades i ofvannämnda riktning. Frågar man nu vidare hvilketdera landet det tillkommer att i detta afseende göra inbjudningen till underhandlingar om åstadkommandet af ett gemensamt konsulat, så svara vi, att det visserligen enligt vår tanke är likgiltigt hvem som för att åstadkomma något godt ochnyttigt. gör. första steget, ja, att det till och med vore en heder för det land, som för ett sådant ändamål toge initiativet, men väl vetande att man i vissa kretsar icke tänker så, svara vi, att detunder sådana omständigheter. bör tillkomma Sverge att göra första steget,..-Det är nemligen bekant hurusom Danmark på sin tid framställde förslag till svensk-norska regeringen om en gemensam expedition till Ja: pan för ernående ai de fördelar i detta land, hvilka redan en stor del af de handelsoch sjöfartsidkande nationerna erhållit, och hvilka fördelar nästan äro oumbärliga, såvida handeln och sjöfarten på Kina skall uppnå önskadt resultat, emedan i annat fall de fartyg, som segla på Kina, ieke kunna täfla med andra nationer om de särdeles eftersökta och förmånliga s. k. månadsfrakterna på Japan; men att Danmark istället för tillmötesgående fick ett höfligt afslag (t. o. m. enligt hvad man hört berättas på så småaktiga grunder att berättelsen derom knappast skulle kunna anses trolig) och detta med den påföljd, att ingen expedition alls blef af härifrån, hvaremot Danmark nu på andra vägar redan hunnit så långt, att sedan den 12 Januari detta är Japans hamnar öppnats för detta rikes sjöfart. Att Danmark nu åter skulle göra inbjudning till Sverge om gemensamma expeditioner eller gemensamma konsulater kan knappast begäras och är i alla fall icke troligt; så mycket mera tillkommer det då Sverge att nu taga första steget, och att en sådan inbjudniog skulle få ett gynnsamt mottagande i Danmark, derom torde man, i betraktande af att Danmark en gång tagit initiativet i denna riktning, kunna vara fullt öfvertygad. Vi hoppas, att då 3:dje hufvudtiteln kommer under diskussion, man äfven skall taga konsulsfrågan under behandling, och att den då skall finna en önskvärd och lycklig lösning. :