Aftonbladet – 25 februari 1867, sida 3

RIKSDAGEN Lördagens plenum, Andra kammaren. Vi omtalade i lördagsblabet, under vår Stock holmsafdelning, utgången af statsrevisorsvale! samt det afbrott i valförrättningen, som föran leddes af anmärkningar mot en del voteringssed lar. Till fullständigande af berättelsen om denna ovanliga episod böra vi nämna, att anmärkningen, som gjordes af hr taaff, framställdes först sedan ett betydligt antal sedlar, lika beskaffade som den mout hvilken anmärkningen riktades, hade blifvit upplästa och till protokollet utan anmärkning antecknade. Talmannen tillät emellertid icke blott att den debatt, som uppstod, fick vända sig äfven kring dessa redan godkända sedlar, utan ock, ati frågan om deras giltighet underkastades votering. Det var egentligen härigenom, som frågan invecklades och man hotades med stor villervalla ifall majoriteten inom kammaren hade förklarat de ifrågavarande sedlarne ogiltiga derföre att å dem saknades förnamn och titlar vid några å listorna upptagna namn. Sedan likväl med 101 röster mot 52 blifvit beslutet, att sedlarne skulle anses giltiga, uppträdde hr Lindström och uttalade den åsigt, att enligt grundlagen talmannen ensam skulle ega att afgöra om inlennade voteringssedlar voro giltiga eller ej, d. v. s. om de befunnes sådana som grundlagen reskrifver. Tal. kunde icke anse det i sin ordning, att kammaren förhandlade, ännu mindre voterade om huruvida grundlagen skulle efterlefas, och han hade derföre icke deltagit i den relupna voteringen. Då valförrättningen sedan blifvit afslutad, tog sig hr Hierta anledning af hr Lindströms yttrande att anmärka, att han, som önskade att det genom voteringen fattade beslut ej måtte anses såsom något prejudikat för framtiden, icke kunde instämma med hr Lindström deri, att talmannen ensam skulle ega afgöra frågor om valsedlars giltighet. Detta innefattade icke någon tolkning af grundlagen, utan bedömandet af ett faktum, och tillkomme kammaren sjelf. Vägrade talmannen att i sådant hänseende framställa proposition och kammarens majoritet icke gillade Jenna propositions-vägran, kunde frågan derom så till konstitutionsutskottet och bhfva en grundjagstolkningsfråga, men icke sjelfva det förhandenvarande faktum. Talmanvsen tillkännagaf med anledning häraf, att han alltid hyst samma åsigt i ämnet som hr Hierta och derföre också flere gånger öfverlemnat till kammarens bedömande sådana valsedlar, som efter hans uppfattning ;företett någon tveydighet. Hr Hiertas hemställan, att hela den härom förda debatten måtte utgå ur protokollet, bifölls cke af kammaren, N Statsutskottets memorial n:r 1, med rikegäldsullmäktiges berättelse, lades till handlingarne, itan att någon uppmärksamhet egnades ät den if Ola Lasson gjorda uppgift, att han trodde ig någonstädes i berättelsen ha upptäckt ett äknefel. Samma utskotts memorial n:r 2, angående rikslagskostnadernas bestridande, bifölls utan annärkning, hvaremot en långvarig öfverläggning ippstod rörande mem. nir 3, Om resekoslnadsersättning till ledamöterna i andra kammaren. Utskottet hade för sin del föreslagit, att den i 3 R. O. omförmälda ersättning för resekostnad ill och från riksdag skall, intill dess annorledes f riksdagen varder förordnadt, då resan sker med kjuts, utgå med 3 rdr 75 öre milen, hvaremot, lå resan sker på ängfartyg eller på jernväg, rikslagsman eger såsom godtgörelse beräkna, i förra allet afgiften för dubbel hyttplats eller, när hytt j förekommer, en salongsplats och isednare falet afgiften för plats i första klassens vagn. En mängd härifrån i mer eller mindre mån afikande förslag och yrkanden framstilldes under fverläggningen. Det var emellertid blott tre, om vunno något ullmännare understöd, nemligen 1:o. Hr Carl Hfvarssons i afgifven reservation ramlagda första alternativ, hvilket afsåg: för esa med skjuts 3 rdr 75 öre milen; på angbåt nkel hyttplats med 50 procents förhöjning; på